Jag känner mej ofräsch. Mycket är nog den här lite småsunkiga känslan i munnen eftersom jag har några blåsor kvar.. jag vet inte hur man ska komma till bukt med det.
Igår var minsann en stor liten dag. Tutts lyckades med sin uppkörning!
Jag, Johanna, Sofi och Gustav var på teater också, Mörkrets makt. Den var fruktansvärd. Fullkomligt fruktansvärd. Det var som att hoppa in i en statarhistoria, det får mej alltid att känna mej lite overklig.. Men när det samtidigt är så i samtiden så mår man bara illa.
Tolstoy är nästan seklet äldre än Moa Martinson (som jag också tycker skildrar samma miljöer fast här hemma i Sverige väldigt vackert och tragiskt) och trots det så ligger han fortfarande aktuell- det är så otäckt.
Insiktsfull är han också det måste man säg.. Förra veckan på Batseba (som ja, visserligen är Något äldre historia.. ) så talade man minst lika mycket om hur kvinnor ständigt var orena och i ständig synd- här så handlade det snarare om hur odugliga kvinnorna var. Fullkomligt odugliga, men han satte också huvudet på spiken med fulla och nyktra utläggningar om vad det berodde på: Naturligtvis att man inte ger kvinnorna något så de kan utvecklas.
I mitt huvud så knyter jag ihop det till den där mässan vi råkade hamna på i lördes som Susanne och Maria var med och höll i... Medan vi höll i inspiratörsutbildning pågick det ett annat forum om Starka kvinnor i manliga sammanhang på Åkersberg. Vi gick på deras mässa och ja, det var inspireranda på ett sätt som jag inte riktigt kan förklara tror jag. Susanne i sig är ju som ett knippe energi i sig!
Men så här i efterhand när jag satt och läste tidningen på tunnelbanan om vad man kunde gjort på Internationella kvinnodagen- som jag helt glömt bort, så är jag iallafall helnöjd med hur det blev. Om än en dag förtidigt.. Och några dagar innan - några dagar efter..
Lite så det ska vara. Ständigt liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar