Musikalen skvalar

Jag har lyssnat igenom Kristina från Duvemåla här på morgonkvisten och bäddat rent. Jag har min nya blåa klänning på mej, och jag får nog till och ta av den innan jag diskar av min lilla tallrik och mitt lilla glas. Jag blaskar ner allt så fruktansvärt.


Så det är vad jag ska göra nu, och sen ska jag faktiskt, på riktigt, sortera lite i min klädhög. Nu till Chess.
Och för att spinna vidare på mina oväntade insikter från igår vill jag citera mej-själv:

" Jo, jag tänker ungefär så här: Det var en gång.. Någon som uppmärksammade att om man tittade på människors positioner så kunde man se att vissa människor var väldigt representerade på vissa platser och andra saknades helt. Oj, då. Det måste man göra något åt.- tänkte en del. Kvotering! tjöt vissa. Nej-nej. Sa andra, däribland starka kvinnor.. Vi vill bli valda för att vi är lika bra, inte för att vi har en annan kroppsbyggnad.
Åren gick.
Ingenting hände.
Det började hända saker, men oj!- Nej, det blev fel. Det gick på andra hållet. I jakt på stabilitet sökte man sitt ursprung.. Och där stod konstigt nog en man. Lite till åren. Men stabil.
Vad kan nu orsaken vara till detta? " -
"Jo- Jag tänker mej.. Att om man kände att det man sa var viktigt, så skulle man vilja säga det.
Och igår kom jag till slutsatsen att om man ska förstå att det man säger är viktigt så måste man kunna se sig säga det. Det betyder att man måste kunna identifiera sig med platsen där det sägs. Det tror jag skulle underlättas av kvotering. Någon skulle få skitjobbet att komma in- mindre förberedd säkerligen.. och ta lite plats. För att andra som liknade den personen skulle kunna tänka- Ha! Det där skulle jag kunna göra bättre! Låt mej störta henne-honom! och kämpa sig upp och bli bäst. Som sen andra skulle kunna tänka.. Låt mej störta henne-honom! eller Jag vill bli som henne-honom!
Det gäller nog allt."