Tisdagen den 23 juni 2009- Dagen då jag för första gången kunde säga att jag är för kvotering. Och ja! Jag känner mej lite bitter. Ja! Jag känner mej lite som en tvär-kärring. Ja!
..Och hur är det ens möjligt? Hur har jag hamnat i detta antagandet? Kommer det hålla i sig? Inte vet jag.
Flickor får inte plats?
Flickor tar inte plats?
Jag är för ålders-kvotering också. All kvotering faktiskt. Män också. Allt borde kvoteras.
Jag är väldigt nyfiken på vad det är som gör att jag inte ifrågasätter min rätt.
Och den här rätten jag har- att du också har den. Att det spelar någon roll.
Kan man överhuvudtaget säga att någon inte tar sin plats om de inte verkar tro att platsen finns att ta?
We don't know if it's forever
Let's pray that it will last
We don't know it it's forever
and it's moving oh so fast
Let's not talk about the sorrows
Let's just say that oh my god
Let's go crazy for each other
And let's just fall in love...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar