Igår gick jag hem längs vattnet. En timme eller så la jag mej på en klippa med fötterna i Brunnsviken och uppdaterade mej på mormor, morfar och farmor.. Mormor undrade lite nyfiket om jag hört av Johan något sen han flyttade och jag suckade djupt att han nog kunde vara förlorad i Londons tunnelbanenätverk. Fastnat på toppen av London-eye, eller i något vaxkabinett. Lånat kronjuveler och blivit påkommen.. Ja, ni hör ju vad mycket jag vet om den stan.
Senare samma kväll fick jag dock livstecken! Ja ett helt samtal faktiskt. Konstigt som det kan bli.
Nu ska jag samla ihop mej och åka för att träffa konsulenterna. Det ska bli jättespännande, jag tror inte jag hälsat på alla ens innan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar