en liten glimt

VM- ligger långt borta. Och Kristoffer är långt borta, Evelina är i Afrika (skiiiiit långt borta), Emilie är långt långt borta.. Jag skulle kunna fortsätta- Länge. Men Sofi är desto närmre!
Jag tror kanske att det kan vara alla mina Greek-avsnitt som gjort mej lite extra psyched på mitt korridorsliv. Jag minns när vi gick i nian och låg uppe på Carros rum och diskuterade om inte det bästa vore om man kunde hyra ett stort hus ihop och så kunde alla bo där. Inte för alltid, men något år så där.
Jag antar att det är fulles normales att man har några som man önskar att man kunde hänga med i soffan vid landskamper.. Och jag vet inte varför jag typ fått som "hemlängtan"- För egentligen är det inte det jag vill åt. Gick en liten promenad idag. Och jag oroar mej verkligen för något, jag har en gnagande känsla någonstans.. Men jag kan inte komma på vad det är!
I går hade jag en perfa kväll här några hus bredvid, och i morgon ska vi nog laga min cykel. Och så ska jag dricka kaffe med en av de där som låg på Carros säng och tittade upp på alla de självlysande stjärnorna.
Jag har börjat skriva på min rapport också. Det är roligt. Men det är bra att jag har någon som påminner mej om det hela tiden.
Tömde väskan på golvet igår, så nu ligger det papper och kläder och pennor, pass, halsband och örhängen i hela mattan. Och är det någon som kan recept på löksoppa så tages det tacksamt emot.