Bitter som en bittermandel

.. är vi tydligen flera som är på min korridor. Jag trivs där, det gör jag – men ibland så spårar det ut. Det är tydligen ibland just nu. Vad får mig att säga så?

Ja, det vackra klottret som tillängats mej på min dörr.. Här har vi någon som missat alla rykten om min påstådda lesbiska-läggning. Så hemma behöver jag iallafall inte längre komma ut som hetro.
Jag fick också en tydligt adresserad lapp i köket i morse på det bichigaste språk jag någonsin mött. H A N N A H
- Jag som precis tillbringat natten med en kvinna på rummet!

Det är ju intressant ur en forskarblick – Vad händer på en korridor när en av de unga kvinnorna nästan aldrig är hemma och då hon råkar vara det stundtals talar med två av de typ sju unga männen som hon delar kök med? Att som tjej ha manliga vänner, det är ju inte tillåtet riktigt i alla kulturer. Det finns ju kulturer där avsevärt många män har vänsterprassel med kvinnor från andra hierkier för att de tröttnat på sina hemmafruar som aldrig har något relevant att tillföra i debatten. (HÖRSÄGEN) Och vi svenskar lever ju en en illusion av ett påhittat Utopia.

Vem tror vi att vi är egentligen, som ställer oss mot naturen på detta underliga vis? Sa man inte redan på Sokrates tid att kvinnor var kalla och behövde därför vara hemma vid spisen och värmas upp?
Då på den tiden när männen var så varma att de kunde roa sig med att filosofera och brottas nakna. Det gick ju ingen nöd på dem - de var ju män.