Som ett steg i min, farmors och Tutts lilla vadslagning går jag nu in i den mest drastiska perioden, tror jag, och det är dags att göra det lilla matexprimentet. Så ja, jag kommer ha mycket konstiga matlådor tror jag närmsta veckan men det är ju hemskt spännande! Har även diskat ur min stackars lilla mockabryggare här på morgonen - umaningen ligger väl i, just gällande den, att komma ihåg den när den har svalnat så pass att den går att diska utan att bränna sig. I övrigt ligger utmaningen i alla konstiga blickar och osociala måltider. Men men, det går ju snabbt över. jag ska vinna, jag ska vinna, jag ska vinna - ett mantra som grävt mej sig in i mitt inre med Pias röst.
Fett exalterad. Det måste vara sockerbiten. haha
Övrigt mående är väl sådär. Jag har ont i mina ben men det är lätt att dra paralleller till att jag promenerat en hel del senaste dagarna i helt platta skor. Måste skärpa mej. Har även ont i armar och fingrar - men så slog det mej! Det var ju precis så här jag mådde förra hösten också! Och denna gång är det ju bättre - för jag vet redan nu att det inte är reumatism. Det är ju inte speciellt troligt att den genen bara muterat sig in i min kropp senaste året. Och på tisdag ska jag till doktorn - undrar om den här tjommen är piggare på sprutor än min förra. Då skulle ju mamma bli glad iallafall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar