Det händer att folk jämför olika städer. Stockholm kan då vara gigantiskt (om man jämför med Ballingslöv tillexempel) och det är fjuttut jämfört med Boston, Madrid eller Sidney. Det är inte så stort. Jag går ju trots allt hem ibland från andra sidan stan (innerstan visserligen).
Ofta så tycker jag att man hör antingen åsikter som ljuder ungefär så här: I Stockholm så är alla utseendefixerade. Man får komplex bara man sticker ut hackan. // Eller så låter det så här: Det är så stort att man inte behöver bry sig alls om hur man ser ut. Det är ju inte som om någon tittar och minns det i allafall.
Idag har jag definitivt kört på det senare argumentet. Trots att jag nog träffat de som jag oftast träffar - personalen på mitt Ica. Tre gånger bara idag. Och jag känner mej inte ful. Så långt skulle jag inte gå. Däremot så började dagen med några timmars försenad frukost och sen har jag slukats av transkriberingar om nationalistiska kostymer. Skitspännande! Men tidskrävande! Så när mörkret sedan länge lagt sig och jag hade trycket sänd.. Ja, då pallade jag liksom inte mer.
Nu somnar jag om. Något trött. Något irriterad. Något ofräch. Men det är ju lugnt - vi känner ju inte varandra. Och vill inte göra det heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar