Ja. Jag tänkte på det där med konstverk i förmiddags. På en toalett intill universitetsbiblioteket så fick jag känslan av att befinna mig i ett mycket märkligt sammanhang. Jag borde kanske inte reagera så starkt men: doften är nästan som i en ladugård. På den smutsiga vasken ligger ett brutet och tomt ark Dagen-efter-piller tillsammans med ett halvtomt paket näsdukar. Det står platsglas bredvid. Det är fortfarande vatten i glasen. På golvet intill väggen ligger pappkartongen med ytterligare ett glas. Som slängt eller tappat i hast ligger bipacksedeln på golvet. Jag funderar på det här en stund.
Om det är en instalation - vad vill man uppnå mer än sända paniksignaler?
Jag tvättar händerna.
Vänder mig om för att ta min väska och hittar ett par lovvikavantar på golvet bredvid dörren. De ligger prydligt bredvid varandra. De bär inte alls på paniken som resten av rummet. Men de gör att paniken växer. Hon har glömt dem.
Jag hoppas nästan att det var en instalation. Eller åtminstånde att hon inte har panik, ensam.
Jag tänker på att det är måndag. Och hoppas att hon inte behöver ha panik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar