Lever än

Torr om fötterna och topparna har jag slagit mig ner i en våningssäng i Fängelset. Hade jag haft en sax hade nog håret rykt även om jag drömmer om att ge det näring, kärlek och vård.
Det är gruvligt vackert här solen är nersjunken i havet. Allt växande börjar ta en ljus, grön tappning. Och värmen i ljuset lägger sig och bubblar i kroppen.
Jag har försökt styra upp saker idag. Jag har provat att äta ungsbakade rädisor. De får en fruktig smak. Gott med salt feta till! Men ytterst oväntad. Jag tänker att det kanske räcker så. Sängen är bäddad och jag ligger på den. Nästa år så lovar jag att vara uppe. Men nu kommer jag att sova. Sover nästan redan nu.

Du ska aldrig någonsin ångra dig

Sitter i Västerhaninge och gör en ny tågspaning: det är åter igen en man. Han går in genom dörrarna på pendeltåget, rundar metallstången och går ut från samma dörr. Sen någon knapp minut senare dyker han upp en dörr bort ... Och så fortsätter han. Vi stod still i säkert fem minuter. Han såg sammanbiten ut. Jag var bekymrad över om han ville stanna eller åka med - oavsett var det en chansning. Underlig motionsform.

3am

Jag sitter och funderar på om följande beteende kan likna kvart i tre-ragg: det sitter en ung herre här och efter Södertälje har han vridit huvudet och stirrar oavbrutet på mig. Jag tänker att han gett upp om goda samtal men ändå tycks vilja något. Suspekt.

The ripper

Jag reser inte lika mycket - eller lika dyrt längre, borde man nog säg - med tåg. Och appropå detta så blev jag faktiskt riktigt nervös av killen i kassan i bistron här på X2000. Jag önskade en kopp kaffe. Han bad om mitt kort. Tog det i sina händer, lyfte det mot spotlightsen i taket och skakade på huvudet - men log! "Ja. Det går ju bra. I alla fall tills i september .."
Jag utbrast ett Tack! Men också, så klart, Vad händer i september?
Då berättar han att mitt kort går ut då. Och fast att jag vet det. Och fast att jag vet att jag kommer få ett nytt lika grått - så blir jag lite nervös. Men samtidigt också lättad. Tänk om de plockat bort den gråa kaffebonusen. Då hade det vart sorg i mitt bröst.

over the rainbow

Det är svårt att inte bli så där pirrigt glad när tweeten från Socialdemokraterna dyker upp med orden:

"Barnkonventionen ska bli svensk lag." Juholt #nystart #svpol

För då helt plötsligt så finns det en majoritet i riksdagen! Så låt oss hoppas att det inte stannar inom blockgränserna den här gången utan att de jobbar tillsammans!

Heja heja

Shake it

Vad krävs det idag om man ska driva en idéburen organisation? För att idéerna ska få ta plats? Det krävs vansinnigt mycket proffisionalitet. Kanske vill vi ha det så. Kanske så är det något som är gott - tänk bara vad vi växer när vi tvingas lära oss allt detta som vi måste kunna. Men jag ser lite för mycket rädsla just nu. Inte så mycket på hemmaplan - men generellt - någonstans passeras en gräns och man tror som ledare att det man gör är jättesvårt. Vi har ju fått lära oss så mycket aka. vi kan mer. Och vågar inte lära andra. Istället ropar vi efter mer proffisionalitet och gör oss oumbärliga för organisationen som den ser ut just precis nu. Men tänk om den kunde se ut på ett annat sätt?

Jag vill ha dig

Ja här är jag min kära

Helt utan masker

Här är jag min älskade

Med alla later och laster

Jag orkar inte ljuga för dej

För är det så att du vill älska mej

Så kan jag inte spela

Jag har nog med att överleva

Och jag vet att du kan få mej

Till mer än bara det

/Eva Dahlgren