Man är ju ofta ensam i att tro. Eller?
Jag minns en gång att Ubbe sa att om folk ifrågasatte och bad honom redogöra för sin tro.. Stå tillsvars liksom, så tyckte han att det var väldigt jobbigt.
Jag tyckte detta lät ganska konstigt. Just då var det väldit lätt för mej.
Det är kanske inte så svårt att tro egentligen, men det är ju ganska jobbigt när man måste mäta sin tro. Det är jobbigt när jag nu efter gårdagens lilla inlägg i debatten blir kallad för hycklare, När hela min kyrka blir kallad för hyckleri och bluff bara för att vi inte läser fundamentalistiskt.
Och det gör ont nånstans att inte fler försvarar det som jag tror på.
Betyder det då att jag är ensam?
Jag vet inte om skulle våga tro på något om det var bara jag.
Jag tror ju någonstans att vi har en styrka i att vara stora eniga och gemensamma. Att det ger en liten legimitet.
För även om tro är större än att förstå, så kan det vara skönt med en liten livlina. Jag vill kunna ringa en vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar