vi får väl se

Jag beundrar de som kan resa lätt. Vid Arlanda hoppade det på kvinnor som bara hade varsin ryggsäck med sig. Jag som riktigt gjorde sak av att jag syndade och att lättjan vann över piffigheten, vann över mej..  Inte reste jag med en ryggsäck. 

Jag hade en väska, min stora svarta.. , med mej söderut och ytterligare en rutig hem. Plus en extra jacka (som jag inte kan stänga.. och därför troligen inte kommer använda? ).. och så köpte jag ett par skor och ett par stövlar i Uppsala idag. 

Ja, nu är det dags att låsa in plånboken igen.. Man kan ju tro att det skulle vara ett problem när jag inte varit hemma på ett par dagar.. men nej jag har svårt att se att jag skulle behöva handla någonting förrän ja tidigast söndag kväll... Troligen under måndagen. 

Vi får väl se- 

Jag har tänkt på mina pappor väldigt mycket senaste tiden. Jag har inte varit hemma hos pappa på länge.. Och Christer har ringt ett par gånger, och jag har ringt ett par gånger. Skickade sms till pappa i förmiddes.. Vet inte om han är i Sverige just nu, för han har inte svarat. Vi får väl se. Christer körde mej till tåget igår kväll, och fast att jag inte bott hemma på över tre år.. Jag bor 6o mil bort i en stor stad.. där jag färdas dygnet runt i kollektivtrafik, så stod han kvar med bilen och väntade tills jag klivit på tåget i Höör. Tåget var lite sent och han satt där nog i tio minuter.. 8 iallafall. Jag är så glad att jag får/har så mycket.. Och en sån här stund när allting känns som vanligt, det är den bästa av alla.