Jag har hittat en så snygg tjej som heter Lisa! Eller jag har hittat hennes blogg.. Denna Lisa har ett dröm-hår! Och jag tror att hon kan bära upp vad hon än skulle ta på sig! Det är en härlig känsla det där.. Att man kan bära upp saker. Jag hoppas Lisa känner att hon kan..
Jag är vansinnigt disträ tror jag.. Idag har jag druckigt kaffe.. nästan hela dagen, och diskuterat bland annat det här med att plocka med sig saker hem som inte riktigt är ens egna.. Jag har egentligen inga problem med att plocka upp ett magasin som någon glömt och ta med det hem.. Däremot skulle ett par vantar eller en mössa absolut inte få följa med mej hem. Usch -det är ju så tråkigt när man blir av med en mössa.. Jag tycks bli det hela tiden!
Så ikväll när vi skulle lämna Waynes där jag tillbringat dagen mellan två och sju så plockar jag upp en HMkasse från bordet bredvid.. och när vi kommit ut från borden så kommer flickan med den randiga tröjan, ägaren till kassen, upp och jag känner igen tröjan och ger henne kassen.. Ganska förvånad över att ja.. att hon står där.. och över att jag känner igen henne. Och så kläcker hon ur sig.. "Tänkte du ta den?"
Just i det ögonblicket så inser jag att mitt huvud är på fem olika ställen minst.. Först så plockar jag upp påsen och tänker: Den måste jag ju lämna in. Sen ser jag han som nästan matat oss med kaffe hela dagen: säger godnatt och tänker att han är så söt. Jag funderar på vad jag ska göra imorgon. Undrar om man jobbar hela helger när man jobbar här.. eller hur det fungerar egentligen. Jag tänker att: jag undrar vad hon köpt.. det är väldigt mjukt. Jag tänker att: jag ska vända mej om och gå bort till hon som står borta med maten i disken. Och samtidigt försöker jag lyssna på vad min vän säger.. eftersom jag ju faktiskt svarar henne så kan det ju vara bra att veta vad jag svarar på. Och så tänker jag på vad tunn-hårig flickan med den randiga tröjan är.. Undrar om hon blekthåret.. och om köpt tröjan utan någon söm vid halsringningen eller om hon klippt själv.. Hennes rödhårigavän ser ut som en som skulle kunna klippa själv. Och som att hon färgar själv.. Det borde hon inte göra..
Men ingenstans tänker jag att jag ska ta med mej påsen hem.. Trots att det i allt virrvarr skulle kunna slutat med att jag funnit mejsjälv med den på tunnelbanan när väl alla min tankar landat i..Men oj -hur hamnade vi här?
Jag och påsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar