Idag har jag återigen besökt min älsklingsthai-resturang Lilla Asien vid Västerbroplan.. Dock lite oplanerat. Det var nämligen så att jag satt i busskuren och väntade på bussen och pratade med min farmor i telefon när näsan började rinna. Jag fann mej alldeles blodig om hela handen! Hittade inget papper, och var nära att blöda ner mina elever slöjdpåsar som jag smugglat med mej för att visa på vår redovisning på universitetet. Mäkta irriterad, ty bussen var två minuter bort, sätter jag handryggen mot näsan och börjar raskt men säkert vandra bort mot Lilla Asien.
Jag blödde inte lite alltså. Detta var fruktansvärt!
Jag kommer in och hostar ur mej lite blod, undrar om jag får låna toaletten.. Vilket jag så klart får! Går in där och är där i en kvart. En kvart! Innan jag fått någerlunda stopp på det hela så pass att jag kan sätta en tuss i näsan och börja tvätta handfatet och speglen, och golvet..-händerna, pannan, munnen.. Håret.
Jag tror att det otäckaste med historien är att när jag blödde så gjorde det ont örat. Lite som ett tryck när man är riktigt förkyld. Och under min sista lektion idag med sexorna så sa jag flera gånger till dem att de måste sänka sina röster.. För det kändes som att ha en elev i vart öra som stod och hoppade.. När det så här vibrerar i hela örat och känns allmänt obehagligt. I vanliga fall får jag bara detta vid vissa applåder.
Det var något liknande nu ikväll, fast mer ont än obehagligt, tills jag fick ut en blodklump på minst en matskeds-storlek (ur näsan). Tycker fortfarande att det är obehagligt.. -trycket jämnar förhoppningsvis ut sig under natten.
Nu ska jag lyssna lite på gamla "Veckans Balt!" -God natt
1 kommentar:
Oj, hoppas det inte är nåt jätteallvarligt! Men en väldigt talande beskrivning med elever hoppandes i öronen! :)
Skicka en kommentar