Oh igår var en konstig men fantastisk dag. När jag gick och la mej i förrgår hade jag feber och vaknade med en av de tyngsta nackar jag haft.. Jag undrar om jag kanske till och med lutade åt vänster när jag begav mej hemifrån. Men solen sken och det var underbar luft när jag gick hem igen. Och jag Kanske såg Hans Rosenfeldt.
Vid halv ett ungefär så invaderades mitt kök av tio-tolv städare som skrattade och skojade på något språk jag inte förstod, mer än när de hojtade på varandra att "låna"? "hämta"? salt, spagetti.. och andra förnödenheter som låg framme och de tyckte sig ha rätt till. Sen så fyllde de vår soffa och låg där i en stor skrattande hög utan att bry sig om vilka andra som kunde tänkas vilja vara i köket.
Det är ju kul att de har roligt på jobbet, men ska det verkligen gå till så här?
Därefter kröp jag upp i min säng, som jag nu har vant mej vid igen, med På minuten. Jag vet att det är förkastligt av mej, men om jag fick sätta ihop min egen panel så skulle det vara Hans, Fredrik, David..Och ja Pia kanske, mest bara för att Fredrik och Pia oftast är så rara mot varandra, annars är ju Kajsa hemskt duktig, ja, My också. Hörde med Katarina härom dagen, det var inte dumt det heller. Är det inte tragiskt? Män män män.
Jag ska koka lite mer te.
Fortsätter säkert sen, måste ju komma fram till det fantastiska. Och har ju bara tänkt bli klar med två tentor idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar