Jag har verkligen aldrig varit mer förbannad än jag var i natt. Drömmen började på något fält och jag och mormor skulle ta bussen hem. Det var nog mycket som byggde upp ilskan.. men vi gick i färgrester som pumpades ut från någon fabrik och alla djuren som gick på fälten antog regnbågens färger. Det gula var det som blivit mest utsatt för gifterna- lite som en värmekamera. De stod på varandra för att inte sköljas bort av alla giftiga färger..
Sen var det någon diskussion som jag inte riktigt minns som handlade om ett par jag känner - där hon blev anklagad för att vara en förrädare som var ihop med honom som jobbade på fabriken. Mormor kom tillslut med bussen och det var elände överallt. Jag hoppade av vid ett annat fält där det låg en gammal rucklig villa, lite som den de har i och gömmer sig när de flyr i Pongo-filmen.
Där i leran och på gården så gick barn, de hade väl rast och jag vet inte riktigt vad jag gjorde där.. Men de hade hittat på någon ny lek. Påminde väldigt mycket om den mina elever hade förra året när de slängde sig ut för isstup men det var lera och giftig färg överallt istället.. och så ser jag att de slänger ut varandra och landar på ett spik-kors. Och jag känner igen dem- det är ju mina killar och tjejer. Korset var väl som en spikmatta, fast i trä – spiken var en decimeter långa och satt som ett dubbelt kors. Landade man där med ryggen så var det inte nådigt, om man nu ens överlevde.. Jag förstod inte hur men det gjorde de.
Argare har jag dock aldrig aldrig varit. Jag sprang in i skolan- det var mycket riktigt mitt gamla jobb, samma personal och samma klassrum, men det hade stengolvet som vi har i församlingshemmet. Jag var så jävla förbannad, och när de ringdes in efter rasten så stod jag där inne och drog den värsta utskällning jag har hört. Någonstans så började jag nog med att fråga vad de hade gjort under hösten - de hade så klart talat om barnsrättigheter.. Som man gör när det är jubileum. Och jag påminde dem om att när man blir äldre så ökar ansvaret eftersom man förväntas kunna mer. Att det handlar om att veta vad som skadar barn - och att de borde veta jävligt mycket bättre än att leka med sånna mordmaskiner. Ja, jag svor bara en enda gång..och ordet mordmaskin använde jag inte. Men det var nog vad jag menade.
Och jag var så glad att se dem allihopa, det spratt till i bröstet när jag insåg att de gick i sexan nu - och mina treor gick i fyran, men samtidigt så var jag så jävla arg att det gjorde ont i hela kroppen – och jag kan väl inte påstå att jag var speciellt pigg när jag vaknade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar