I see neon lights

Jag är medveten om hur gnälligt det lät innan. Utan att förminska de känslorna så vill jag ändå väga upp med något helt fantastiskt! Igår så pratade Lars om ANT. Jag blev helt varm i hela kroppen och kände mig som nyförälskad i denna makalösa metod/teori. Verkligen. Jag kände mig fantastisk - smart och relevant. Inne på rätt spår. Det finns ju få saker som skänker mer tillfredställelse. Det är som att lyckas med perfekta kanelbullar eller hjälpa någon att lära sig cykla. Magiskt helt enkelt.
I kväll så fick jag ett mejl med boken i pdf.
Det var jakten på den boken som gjorde att jag ville kasta ut biblioteksdatorn.
Nu är den min! Och jag är lycklig.

One way or another

Vad fruktansvärt trött jag blir av att vara arg och nervös! Skräpdag. Jag är helt utmattad. Och har varit riktigt lättirriterad hela dagen - biblioteket kan tacka panoptikon för att jag inte välte pc:n i golvet. Min lärare skulle vilja att jag identifierade detta, blev medveten och kunde ta kontroll. Så - Vad det beror på?
~ jag känner mig kass.
~ jag är rädd att det ska hända dramatiska vändningar mot min vilja.
~ jag är orolig för vad som sker.
~ jag har varit osäker på min plats.
~ jag förstår inte.
~ jag känner mig otillräcklig, vill vara på flera ställen samtidigt.
~ jag vet inte om detta är något jag borde berätta eller ej?
~ jag blir väldigt självupptagen.

Jag gör som jag ska och övar på Mindfullnes.
Men att nästan alla delar av komplexiteten tycks fyllas av någon av de där komponenterna gör det ju inte lätt. Jag brukar kunna cirkulera mellan mina olika livskomponenter: jobbet, rent socialt och familjärt, skolan. Nu så att - just nu är det väl så helt enkelt att de nästan alla har samma effekt. Trött.

vandra den väg du befalt

Sitter på en kyrkbänk i min församlingskyrka. Jag måste ju erkänna att en del av mig funderar på varför jag är här. De har tagit min väska av säkerhetsskäl och det är många poliser här. Vi väntar. Vi väntar på Eva Brunne. Jag vill nästan inte säga att vi väntar på Jimmy Åkesson, men det gör vi också. Mest väntar jag på att Brunne ska säga något klokt. Något som får mig att le och känna mig stolt. Det kommer hon säkert att göra. Jag är inte bekymrad över det.
Men vad kommer han att säga? Varför vill han vara här? Varför vill jag ens vara här? Det gör mig lite bekymrad.
Att vi har så olika värden som vi vill bevara och konservera.

Kommer jag att bli arg? Eller ledsen? Eller kommer det att vara absurt?

will I be pretty, will I be rich

Jag och mitt hår har som en egen kärleksrelation. Undrar om det stöter bort män? Det finns ju en mängd olika teorier om den betraktande blicken. Tiina Rosenberg är det väl som driver hur vi kvinnor ser på varandra och oss själva genom en manlig blick. Och att vi dömer varandra efter vad som är attraktivt i en manlig blick. Allt enligt den kära hetrosexuella matrisen. Om det stämmer fullt ut, och vi verkligen vet vad som är attraktivt så torde det ju knappats stöta bort. Inte dagar som idag. God dammit.
Men den andra sidan av myntet måste ju vara att man blir så betagen av sitt svall att det står i vägen. Eller att det får så tragiska konsekvenser som att jag idag flyttade min simtur till i morgonbitti och istället tänker ta en lång promenad efter audition. Vill inte fördärva uppenbarelsen - men ju oftare jag gör det här desto mer förfaller ju resten av mig. Och om syresättningen av kroppen blir sämre - det blir den ju om kondisen sjunker - då borde det även skada mitt hår.

I´m troubled

and all your love is revenge

I går var en ganska omtumlande dag. Vi hade lektioner mellan 9. och 16. högt tryck på grupp-processer. Vi skulle ju själva bilda en grupp.Så det var ju bara att slänga sig in. Helt slut i huvudet vandrade jag från Konradsberg till GIH.
Därefter har jag tagit igen två veckors Våra bästa år. Ah. Tackolov.

I förmiddes såg jag därför Hope besöka Willow. (Bakgrund; Willow var ett fnask som började dejta Shawn, Hopes son, och senare: försökte bränna ner hans lägenhet, ljög i rätten om hans dotter, följde honom halv vägs till Australien med hans - just nu - ärkefiende Philip och är allmänt oförkämd. Nu är Willow gravid och Shawn på en öde-ö ( men officiellt befaras han vara död) Hope vill därför betala Willows mödravård. Willow har blivit av med jobbet som Shawn fixade åt henne eftersom hon ställde till det så för honom när de gjorde slut, alltså inte fnaskandet utan ett servitrisjobb, och hon bor därför åter igen på the Y) Willows rum hade inga lakan, inga gardiner eller några egentliga tillhörigheter alls egentligen.. Där emot så hängde det väldigt många (6st?) tavlor från Ikea på väggarna. Detta fick mej att fundera.
Det finns en reklamfilm från Ikea där det "dansar" omkring en massa Ikea-arbetare i sina tjänstekläder. Det är snö och de gör någon dans. Förstå gången jag såg den så tänkte jag på Lady Gaga. Det är väldigt kontrollerade rörelser.

Jag kan inte låta bli att tänka på att det fanns republikaner som skrämde väljare i USA med att demokraterna ville bli som socialistlandet Sverige. Spelar reklamen på detta med mening? Det är ju lite latcho. Men snacka om sågning att Ikea tavlorna används i ett helt opersonligt hem. Sant, visst. McDonaldsiseringen skulle lika gärna kunna kallas Ikeaiseringen. Kan liksom inte låta bli att fundera på om det är mer än bara något opersonligt? Om det är ett sätt att visa att Willow är billig. Eller att Ikea är billigt.
Som om vi inte vet det?
♥ Billy m. vänner

change of time, only a change of time

#svaramedbaraettord

Var är din mobiltelefon? Här.
Var är din andra hälft? Okänd
Ditt hår? Flätat
Din mamma? Jobbar
Din pappa? Facebookar
Det bästa du vet? Närhet
Din dröm i natt? Glömd
Din dröm/ditt mål? Stort
Rummet du är i? Allrummet
Din hobby? Fika
Din skräck? Falla
Var vill du vara om sex år? Balkongen
Var var du igår kväll? Hemma.
Vad är du inte? Enkel.
En sak du önskar dig? Lägenhet.
Var du växte upp? Hörby.
Det senaste du gjorde? Dansmoves
Dina kläder? Av.
Din tv? Utlånad.
Ditt/dina husdjur? Utlånat.
Din dator? Sprucken.
Ditt humör? Snarstucken.
Saknar någon? Ja.
Din bil? Icke-existernade.
Något du inte har på dig? Strumpor.
Favoritaffär? Ikea.
Din sommar? Varm.
Älskar någon? Mycket.
Favoritfärg? Svart.
När skrattade du senast? Nyligen.
När grät du senast? Igår.

Let me stay forever young

Det är underligt vad en dag av ledigt kan ge crappy kak-karaktär. Jag har bakat och ätit i kväll. Bakade visserligen utan socker och med .5 g fettig yogurt ... Men det är inte okej. Strödde över några blåbär. Antioxidanter, ohyeah! Men - nej.

Där är en ny kille i köket ikväll, lagar kyckling. Söt. Och en annan kille som spelar väldigt hög musik. Så hög att jag tror att min säng flyttar lite på sig av ljudvågorna. Dessutom klipper han naglarna - i köket. Inte lika söt.
Jag trodde att jag skulle somna klockan sex. Nu har jag varit vaken flera timmar till. För det är någon som spelar väldigt hög musik.
Jag är trött.

I can call you Betty

Jag vet att vi alla varit där. Åtminstånde intalar jag mig att det inte är bara jag. Att vi alla någon gång tänker det där som vi inte vill. I kväll tillexempel så blev jag extra uppmärksam på mitt minspråk, mitt kroppsspråk och jag kände mig obekväm med mig själv. I köket kryllade det av folk. Jag är den där konstiga som diskar samtidigt som alla andra dricker öl och bakar pizza. En av de andra lyfter den enda (!) bra kniven vi äger och börjar slå upp en burk tonfisk med den. Jag säger: Oh! You know, we do have a canopener .. I used it, oh I will find it - Here! Use this.
Ärligt nu. Hade det inte varit vår bästa kniv hade jag kanske inte sagt något. Det är ju lite nedlåtande. Jag menar ju: oh, pucko. Det finns andra verktyg. Hört talas om en konservöppnare?
När jag dessutom fick visa denna vuxna man hur man använde den så kände jag riktigt hur ansträngt mitt leende var. Vill inte, vill inte, vill inte
Så. Jag gissar att när jag några minuter senare fick en mycket bekymrad min och ett hjärtligt tips - You know, You could do that in the microwawe.. It's really easy, just put it in. And it's preperad even when You buy it - ja, då förtjänade jag det.
Sen försökte jag iofs förklara att jag gillar kastrullpopp. Att det är godare, billigare .. Att det är roligt, inte jobbigt .. Men det är väl för osannolikt.

Don't let the sun go down on me

Jag måste säga att jag åter igen lyckats med en helt otrolig soppa. Så god! Jag undrar varför jag inte gjort detta tidigare? Så enkelt. Så gott.

Dagen idag har varit väldigt annorlunda från vad jag trodde. Jag har börjat en ny kurs! I kommunikation, ledarskap och hälsa. Det ska bli jätteroligt! Jag vet inte vad jag ska tycka egentligen. Vi är typ 75 pers. Det känns så där svårt för att vi alla bär på ledarskapsvåndor samtidigt som vi kommer få kloka verktyg och en hel del självklarheter skrivna på näsan. Så det känns tufft. Men spännande.

You see me drivin' down the street
I'm bored with looking good
I got both hands off the wheel
The cops are comin'

I listen to the music with no fear
You can hear it too if you're sincer

How many ways can I say

Det där med att helt plötsligt ha lektioner igen är lite udda. Och olyckligt nog, måste jag säg, så ligger de på en märklig tid. Alla lektioner är mellan 13-15, måndagar och tisdagar. Där emellan är jag som ett löv i vinden. Det kan ge förfallande aktiviteter - typ sovmorgon, dåliga frukostrutiner, äta ute.. Om jag inte motverkar detta aktivt.
Tål att tänka på.
Det kan ju också bli väldigt produktivt. Om jag fortsätter att envist kliva upp senast åtta och sen inte tittar på serier hela förmiddagen utan istället kommer ut, tränar eller pluggar. Ah.
Tål att tänka på.
Jag kan till och med "jobba".

Haha. Jag låter så slapp.

I need a certain song

Det kan tyckas ganska löjligt – men jag har som dåligt samvete för att jag inte stod upp i alla låtarna på spinningen. Inte för egen del, vilket kanske vore mer rimligt? Men för instruktörens skull. Jag vill inte att hon ska tro att passet var dåligt. Musiken var väldigt bra! och upplägget var egentligen väldigt bra. Jobbigt men rimligt. Det var inte för att jag kände nära-döden-känslor som jag inte stod upp. Och det syntes säkert vilket får mig att må sämre- Nej. Jag hade för stora skor.

Jag tänkte att jag skulle testa de här Nike Air som är för stora för Sofi. Och de är verkligen för stora för mig också. När jag stod upp så var pedalen helt vansinnigt fel för foten. Dels gjorde det direkt ont i fotvalvet ( de är inte så tjocksulade heller de här) men än jobbigare var kanske att det gjorde att jag vinglade än värre.

Men man kan ju inte direkt gå fram och säga: Ursäkta, vill inte vara respektlös men mina skor är för stora. Om det då inte var så att hon tänkte speciellt mycket på det så skulle hon ju börja göra det. Och det är ju verkligen inte hennes fel att folk inte gör som hon säger. Kanske tänker hon till och med att vi får skylla oss själva. Jag hoppas det. Jag får ju det.
Men det kändes träligt. Är det helt stört?
Kanske som det faktum att jag tycks få ont i huvudet på samma ställe under Bodybalance-passen. Sen släpper det under avslappningen och sätter in lagom till att jag ska öppna ögonen igen. Stört.

Walk on the wild side

Detta kanske låter märkligt. Det var inte meningen - men - jag råkade sätta mig på en sån där liten förpackning med koncentrerad tranbärsjuice. Jag hade mina långa addidas på mig och nu är ena lårets ränder helt rödfläckiga. Det ser inte bra ut. En gång för drygt två år sedan råkade jag välta ut en hel karaff med cosmopolitan i min säng. Det såg inte heller bra ut. Tranbärsfläckar är misstänkt lika blodfläckar. Då såg det ut som om någon blivit nerstucken i min säng. Nu vet jag inte vad man ska tro? Olckligt är det i alla fall. Och vad än värre är: jag har inte den blekaste aning om hur jag ska få bort det? Jag la dem genast i blöt. Det vill inte ge med sig.
Jag älskar de där byxorna.
Trots min låga toleransnivå på "mys/tränings/jogging/mjuk/..."-byxor. Så det är något av en tragedi.

I lost My heart to a starship-trouper

I morgon börjar en ny termin. Idag hade jag tänkt ta ett varv runt Brunnsviken och blev gruvligt besviken när det regnade (!) när jag vaknade. Jävlaskitväder. Övrigt har dagen varit mestadels till belåtenhet. Jag har hittat alla böcker - men biblioteket renoverar och jag kan inte låna dem. Jag har möblerat om, igen. Fast det var flera månader sedan.
Har druckit litervis med honung-blåbärste och knaprat i mig en skål popcorn. Allysäsongerna är snart slut. Jag borde kanske tränat nu när det inte blev någon jogga-spatsera-spring-tur, men jag blev orolig för mitt hår. Obehagligt vad styrd jag tycks vara stundom. I morgon blir det dock ett nytt bodybalancepass och spinning. Jag känner mig lite rastlös. Vill egentligen dansa. Imorgon börjar det.

Turn the beat around
Love to hear percussion
Turn it upside down
Love to hear percussion
Love to hear it

Free your mind - and the rest will follow

Detta har varit en vecka av firande, rödpenna och inlämningar. Och den där omvälvande upplevelsen att få en kamera nerkörd i halsen. Idag var det till slut dagen då min kandidat no: deux skulle upp och ventileras. Jag tror att det gick bra. Eller det gick bra men jag vet inte riktigt vad det betyder. Betygsmässigt.
Däremot fick jag rekomenadationen och referenser för att söka magister till hösten - kul! Den enda lilla vägbulan är att det måste skickas till antagningen senast i morgon. Den ska innehålla ett uppslag för magisteruppsatsen. Det är svårt eftersom jag inte ska skriva den förrän om ett år även om jag kommer in. Vad ska jag välja? Det börjar växa fram en idé - men den vill jag spara tror jag. Och det finns så mycket mer att göra med Försvarsmakten.
Har fått tårta tre dagar denna veckan! Snacka om kalas! Idag var det en vit prinsess som var helt underbart god!
Har fixat klart en hel del med alla styrelsegrejer också. Jag tror att jag verkligen är ledig i helgen. Underligt. Underbart.
Jag har legat och spanat på små semesterresor i kväll. Inte just nu. Men kanske senare i vår? När vi kalasade på vår prinsess så framgick det att i stortsett alla andra var på väg på semester i utlandet. Sol och lathet hade varit perfekt för mig nu. Tårta och bio är dock inte dumt det heller.

Strangers in the night

Sitter på en bänk på Upplandsgatan och förundras verkligen över att det tycks vara två bussar som glömt att infinna sig. Det är definitivt vid dessa tillfällen jag är glad att jag inte sitter och väntar på en regionsbuss i Skåne. Det är inte speciellt kallt, och just när man inte bor i en by så är trafiken något tajtare. Jag har bara suttit här i 18 minuter och tre får jag veta om nästa buss tänkt infinna sig..
Men det känns ju fortfarande lite udda. Så jag kollade i min app. och tänka sig - de två blåa bussarna som har passerat ... De var tänkta för mig. Det är detta som kallas olika. Eller alternativ.

Tidigare ikväll så satt jag på en resturang och väntade på mitt sällskap. Den första tösen trillar in och säger: Ah, toppen. Om vi nu flyttar ett steg kan vi sitta tillsammans hela sällskapet.
Då har två töser suttit typ en halvmeter bakom mig. Jag - väl insjunken i min mejlkorg. Läste på Birgitta Ohlssons tweet att många fik bannlyser läxläsning. Hon undrade om detta skulle gälla även EU-ministrar. Jag vill veta: om det gäller jobb? Är det skillnad om man är flera? Om det gäller även högre utbildning? Kanske framförallt? Om det gäller fälstudier? Om det är skillnad på examensarbeten och tentaplugg? Och hur det är med ideelltarbete? Om det gäller förtroendeuppdrag - är det skillnad på arvoderade och ideella? Gäller det även om man (som jag jämt gör på Prego, pga dåligt samvete) köper en ny kopp kaffe var halvtimme? (typ)

Ja. Många frågor finns. Jag har mångt mycken fler - men nu är jag hemma.

Ännu en måndag

Jag kan känna hur det ömmar i hela kroppen. Har varit på mitt livs första Bodybalancepass och har en fantastisk känsla i kroppen. Det var jobbigt, det var roligt och det var avslappnande. Perfekt.

Var tillbaka på kansliet idag vid mitt nu kick-ass-amazing-städade skrivbord. Det är något visst med att sitta vid ett skrivbord som är ens eget. Som en liten ö av sitt på en helt annanstans än hemma. Och jag kanske inte hade min mest strukturerade eller fokuserade dag men det blev strukturerat. Kanske min produktiva sida behövde en paus.
Ska hämta upp de andras uppsatser i morgon förmiddag.
Minns hur svårt det var förra året. Vet inte om jag längtar.

Somliga går i trasiga skor

"Hej, jag undrar - det här Bodybalancepasset - är det med eller utan skor?"
"Utan skor?"
"Ja. Alltså jag undrar om jag behöver ha med mig skor eller om jag kan lämna dem hemma?"
"Du har inga skor?"
"Jo, men de är kanske onödiga att ha med?"
"Vad menar du - skor ... Jag vet inte vad det är."
"Inte? Skor"
"Nääe"
"Alltså sånna man har på fötterna."
"Ah, nej vi har inte det eller?"
" Behöver jag ha dem med mig?"
"Hmm - Du undrar om du behöver ha skor - Är du instruktör?"
"Nej, jag är bara nyfiken"
"Vänta lite då."

Tomorrow tomorrow (-eller snarare på fredag..)

Oh.
Jag har bäddat ner mig med en massa filtar och täcken. Lagade en pasta med kräftskärtar till middag. Mucho god och festive. Idag har jag slutligen lämnat in "Uniformt förändrad - En modevetenskaplig studie av den svenska Försvarsmakten i en tid av förändring". Det bubblar lite i mig. Av oro och av spänning.
I morgon tänker jag att vi ska ha tårta på kansliet. Jag har två kandidatuppsatser. Snart i allafall, ventileringen är i slutet av veckan.

And I-iii will allways love you-uuu

Så. Nu har jag städat och med det "packat undan" 6 backar med kläder. Ingen större förlust. Har slängt en säck också. Det gjorde ont. Särskilt den äppelgröna koftan från MQ. Men jag har lagat den kanske på sju ställen och nu är det hål mitt på ärmen ... Hade jag inte slängt den hade jag fortsatt att bära den. Jag älskar den.

Start all over again

Jag har tänk på det här med att jag är sjuk. Köpte bafucin i en automat idag, första gången ever, så livet har förändrats sen monopolet försvann .. Om än sent.
Jag har haft en himla otur. Det är min ståndpunkt. Jag tog tag i min kalender och gjorde vad jag borde gjort för över ett halvår sedan - jag la in tid för träning. Okompromissbart. Och vad händer? Ja - stress-systemet brakar loss och jag vaknar med 40 gradersfeber. Är ledig en dag - och får nässelutslag. Brukar lite allvar med strukturen, pluggar i skolan flera timmar och är ledig hemma ... Precis som jag lärt mig efter tre års studier (tänk att jag pluggat mig till en fil. kand) ...och vaknade med knivar i halsen.

Imorgon tänker jag tvätta. Sortera ut lite kläder och lägga lite i garderoben. Jag tänker sortera upp skrivbordet i mina nya tidsskriftsamlare. Städa.

Och jag har hittat varför det känns som knivar i halsen - munnblåsa. Det är också stressrelaterat. Himla skit. Summan av kardemumman är trots allt då kanske att jag kan ge mig på ett träningspass enligt schemat? För träning minskar ju stress ... Och stress ger mig smärta. Träning borde göra mig frisk? Pretto och sant. Hoppas jag.

hey hey hey

Min mun känns dammig. Det känns inte helt bra.

Jag har en uppsats. Det känns bättre. Redan efter två timmars förströelse kunde jag vid en snabb blick på dokumentet se stavfel och fruktansvärt klumpiga meningar. Dem tänker jag ta itu med i morgon. Så det blir kopieringskortet och rödpennan med till kaffebaren i morgon.

De två timmarnas förströelse var efterlängtade - inte bara för att jag varit effektiv med annat idag - utan för att det var ett nytt How I Met Your Mother och ett nytt Greek!! Greek! Jag trodde inte de skulle vara tillbaka förrän i april. Jag såg även avsnittet där Billy dör. Att se det efter How I Met Your Mother var jobbigt. Men. Ja. Det är alltid jobbigt.

flera ljusår ifrån mej

Det är nog det här jag menar.

Det är det här jag är van vid.

Det är så gött.

Ungefär som att sitta bredvid någon i en soffa under en timme utan att säga ett ord.

Eller skrika på någon i en timme och sen laga mat.

la la la - jag vill ha dig

Oh la la. Jag har lyckats med en linsgryta som jag vill minnas!
Röda linser i vatten med salt, curry och koriander.

Tabasco, vitpepparkorn, torkad chili, tre klyftor vitlök samt några bitar ingefära. Hackad selleri och vitkål, krossade tomater. En nypa socker.

Gott.

Jag har inte suttit och drömt över foton på stora glansiga lägenheter. Jag har legat och drömt över ritningar på lägenheter som har mer än ett rum. Kanske mer än två. Jag brukade älska att rita hus och planlösningar när jag var liten. Långt innan jag ritade kläder så ritade jag lägenheter och skapade små liv för de som bodde där genom vilken tapet de valt eller hur stort behov av hyllor de hade i köket. Ni kan ju gissa hur lycklig jag blev när SimCity kom - för att inte tala om Sims. Jag var aldrig speciellt imponerad av att hålla liv i de små simarna - men de bodde väldigt fint. Hemtrevligt ibland - glossy designaktigt ibland.

Men nu så ligger jag här och drömmer om en tvåa eller trea för sällskapets skull. Jag funderar på köket, soffan och andra sådana "gemensamma" utrymmen. Jag skulle så gärna vilja ha en sambo. Inte nödvändigtvis en sån där sambo som vill kyssa mig i nacken eller knäppa upp min blus när jag försöker knäppa den - visst vore det trevligt men - jag vill ha någon som tittar på mig lite bittert för att det står tre tekoppar på golvet bredvid sängen. Någon som kanske kommer ihåg att vattna mina döda pelargonior eller som låter sina snöiga skor ligga på mattan framför ytterdörren så att jag blir blöt om strumporna.. Jag vill att någon ska smaka på soppan som jag kokat.

Not to fallow

Jag har helt gruvlig träningsvärk i mina ben! Upptäckte det först nu när jag rest mig från bordet och börjat vägen hem. Jag tror inte att jag kan skylla på dansen, dessvärre. Detta är för att jag joggade 3isch km igår.

Nu på väg hem från ännu en nyårsnatt. Fick till slut dansa av mig lite! Oh jag måste gå ut mer. Inte för att jag tror på Nyårslöften, men det är ett jag skulle vilja ha. Fjol året var nog så bra det kunde - efter förutsättningarna.

Nu är det mycket märkliga människor som tilltalar mig på tunnelbanan. Ta tillexempel italienarna som kom fram och på usel engelska frågade om jag visste var man hittade prostituerade i Stockholm. Var?! Jag kände att det hela var lite märkligt. Sen fortsatte de och fråga alla andra som satt här nere också.. "as Italiens we think .. You know.. " Sen dök det upp en annan kille som frågade vad jag brukar köra för gymprogram och därefter började han gissa vad jag vägde. Han trodde att jag var 17 och frågade om livet inte var svårt utan pojkvän. Näe - sa jag. Nu går jag hem.