I går var en ganska omtumlande dag. Vi hade lektioner mellan 9. och 16. högt tryck på grupp-processer. Vi skulle ju själva bilda en grupp.Så det var ju bara att slänga sig in. Helt slut i huvudet vandrade jag från Konradsberg till GIH.
Därefter har jag tagit igen två veckors Våra bästa år. Ah. Tackolov.
I förmiddes såg jag därför Hope besöka Willow. (Bakgrund; Willow var ett fnask som började dejta Shawn, Hopes son, och senare: försökte bränna ner hans lägenhet, ljög i rätten om hans dotter, följde honom halv vägs till Australien med hans - just nu - ärkefiende Philip och är allmänt oförkämd. Nu är Willow gravid och Shawn på en öde-ö ( men officiellt befaras han vara död) Hope vill därför betala Willows mödravård. Willow har blivit av med jobbet som Shawn fixade åt henne eftersom hon ställde till det så för honom när de gjorde slut, alltså inte fnaskandet utan ett servitrisjobb, och hon bor därför åter igen på the Y) Willows rum hade inga lakan, inga gardiner eller några egentliga tillhörigheter alls egentligen.. Där emot så hängde det väldigt många (6st?) tavlor från Ikea på väggarna. Detta fick mej att fundera.
Det finns en reklamfilm från Ikea där det "dansar" omkring en massa Ikea-arbetare i sina tjänstekläder. Det är snö och de gör någon dans. Förstå gången jag såg den så tänkte jag på Lady Gaga. Det är väldigt kontrollerade rörelser.
Jag kan inte låta bli att tänka på att det fanns republikaner som skrämde väljare i USA med att demokraterna ville bli som socialistlandet Sverige. Spelar reklamen på detta med mening? Det är ju lite latcho. Men snacka om sågning att Ikea tavlorna används i ett helt opersonligt hem. Sant, visst. McDonaldsiseringen skulle lika gärna kunna kallas Ikeaiseringen. Kan liksom inte låta bli att fundera på om det är mer än bara något opersonligt? Om det är ett sätt att visa att Willow är billig. Eller att Ikea är billigt.
Som om vi inte vet det?
♥ Billy m. vänner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar