recognize you're out on you own

Nu är det ett par stycken som har kommenterat min arm med liknelsen att jag ser ut som en heroinmissbrukare. (De ska sticka mej nere vid handleden) Jag som trodde att jag mer såg ut som någon som lekt lite bondage för länge.. Detta trots att det bara tog en enda nål, och en av det tunnare slaget. Måste vara någon form av rekord. Kan inte minnas när jag var under tre nålar senast.
Förra gången var det väl fem?

Jag har testat aerobic i eftermiddag.
Ansträngande och svårt - det kan betyda så olika saker. Spinningen var tung och ansträngande - svår att följa liksom eftersom det var jobbigt. Jag är ju inte så fit. Detta var inte alls så på det viset - däremot var det ju helt omöjligt rent tekniskt. Det var ju värre än att dansa koregrafi!

Fyra steg åt vänster korsa - fyra steg åt höger, ut med armen, ner med armen, upp med foten upp med knät, ner med armen, kliv åt höger, fyra steg fram - hoppa tillbaka, klappa, kliv i ett V (?) , kliv igen, bakåt, framåt, korsa , ut med höften , peka, fram fram fram fram rulla höften vänster, rulla höften höger .. och så börjar vi om - märk förändringen!!

Hur!?! Nej. Och efter 35 minuter så kände jag att jag inte ville landa på mitt vänstra knä längre. Jag ska inte hålla på med sånt här.

Något roligt dock som hänt var väl den lilla pratstunden jag hade med vår föreläsare i pausen på barn- och ungdomsforskning. Jag blir väldigt ofta förvirrad när jag är där. Det är som om alla förutsätter att etnografi bygger på fenomenologi. Att det är samma sak.
Ja, man kan ju ana att detta gör mej förbryllad som aldrig har haft det perspektivet - någonsin.
Det gör givetvis att jag måste försöka förstå mina egna utgångspunkter desto mer.
Men det ska väl gå. Och vad sägs om frågan - Om man kanske har förförståelse eller så, en bild, är det okej? Kan man ha det?

Kan man låta bli? ♥