ska väl inte skjuta skulden på vår herre

I morse så blev jag nog aningens klokare. Jag tycker att det är jättesvårt med skillnaderna på konstruktivistiskt och sociokulturellt. Det känns inte som om de lägger alls fokus på samma sak - de förklarar inte samma sak ... Eller gör de det? Kanske i texter som jag ännu inte läst?! Så kan det ju vara.
Piaget lägger allt fokus på vad som händer i individen när den lär sig ... Det är rysligt biologiskt. Dock så köper jag väl det mer och mer. Det känns liksom i kroppen att man lär sig något. Säljö och Wygotskis perspektiv däremot talar ju bara om individens talang att ta till sig erfarenheter och koppla samman dem på nya sätt.. Som just en mystisk talang. Därefter hamnar fokus på kulturella erfarenheter och kollektiva minnen, organisering av kunskap i samhället och hur vi lyckas tradera kunskap.
Det blir i mitt huvud inte motsättning - men så är jag ju bara nybörjare.

Nybörjare är jag väl inte lika mycket på bodypump längre. Ikväll så kändes det lite osäkert dock - tror att min rygg var krokig i början. Jag var väldigt kroppsmedveten - på ett dåligt sätt. Desutom tränande jag i mina crockers.
Jag hann även en sväng till Uppsala idag. Tänk vad vi alltid har saker att prata om. Jag ser verkligen fram emot nästa fs-helg.. Vet inte hur tajt det blir eller vilka attityder som får ljuda - men jag tror det blir bra. Vägen ser ibland olika ut men målet kan vara bra och tilockmed det bästa i alla fall. Lite som om man skulle slänga på lite moralrelativism i det sociokulturella perspektivet..
Tror jag.

sommaräng ser han

Eftersom jag har vissa likheter med tjuren Ferdinan så blev jag ju helt salig av den vackra buketten jag fick idag som tack för att jag var mötesordförande på Ecpats årsmöte. Super-roligt! Och det doftar så gott här hemma nu.
Jag är verkligen lite nördig. Ni vet kanske att det stod i någon tidining ... tror det var den från SJ ... häromåret att man sänkte blodtrycket och mådde mycket bättre om man tillbringade ett visst antal minuter i en blomsterbutik varje dag. Lyx för floristerna! Men det där har jag tagit fasta på – så när jag har lite tid över, eller behöver lugna ner mej lite .. så traskar jag gärna in i en blomsterbutik. Så sent som idag faktiskt hängde jag hos floristen nere vid Östermalmstorgs-uppgången. Och nu doftar det nästan lika bra hemma! Himla bra!

Lätt är handen som en kvinnas

Jag slog mej ner i minneslunden med ett paket keso för en stund sedan. Nu spelas det orgel i pur dur här i Adolf Fredrik. Jag har försökt samla tankarna något.. Ska alldeles strax möta upp med valberedningen och ordförande för LSU. Gjorde ett styrketest i bänkpress innan som gick mycket bra faktiskt, har pratat en vända i telefon, fått en arg knackning ang. att köket är skitt - tänk vad jag ställer till det hela vägen från Visby? Nästa vecka kommer mamma. Jag måste börja skriva lite mer ordentligt på tentan.. Undrar just vad jag missar för föreläsning i kväll.. Och hinner jag läsa alla stadgar och all verksamhet tills onsdag? Ja, det måste jag ju. Och nu måste jag gå.
Undrar om jag får kaffe?

finns den kvar och ska för alltid bestå

Det finns vissa smaker som man gillar för att det förknippas med något särskilt. Jag kan tänka mej att en stek, brysselkål och vinbärsgelé kan vara sådan saker som representerar söndag och familj .. och således smakar lite bättre (jag Älskar brysselkål).

Jag har ett sånt godis: de gröna grodorna. Aldrig riktigt varit den ultimata favoriten, varken smak- eller konsistensmässigt. Däremot så är det farmors favoritgodis så det händer att jag köper dem ändå.. Bäst när hon sedan får äta upp dem visserligen men också för att de blir godare när jag tänker på henne. Mormor och jag gillar lysmelk och punschpraliner.. men det hade jag nog gillat i allefall.

Hur som helst så hittade jag något roligt i helgen ... Orange-a Mango-grodor! De är lika fina och charmiga som de gröna grodorna, får mej att tänka lika mycket på farmor ... Och de är så mycket godare redan från början! Jag är mycket nöjd.

In vid grinden ska jag stå och vänta

Ligger på en vackert bäddad säng och ska kartlägga/snickra ihop en sammanträdesordning. Helskumt att inte vara i Jämshög, men vad ska man göra?
Har varit på Karin Högströms disputation - och visst blev hon godtjänd! Det var första gången som jag läst en avhandling innan disputationen.. Och det blir ju faktiskt mycket roligare så. Vi hade ju dessutom lyxen faktiskt att ha en föreläsning om Glitterbikinin eller slöja i måndes.. Så det klart, bättre förberedd än så blir man väl knappt.

Det var för övrigt jättemärkligt att flyga i ett så litet plan som vi tog hit. Det var för 50 pers! Fast vi fick kaffe och kaka, mycket uppskattat.

Nää - nu ska jag ägna mej åt trädgårdsprogrammet på Tv tills Johanna hittar en ordning att jobba med.

en vid ocean

1. tvätta håret, bli snyggare
2. packa : kläder, någon avhandling till tentan, understrykningspenna, rätt plånbok + den andra,
3. kolla pengar, betala räkningar
4. om inga pengar: koka två ägg
5. se över så att allt är med
6. packa gymväska tills på söndag
5.b packa ner datorn
7. rusa iväg till disputation (om pengar: köp kaffe! och kanske något annat)
8. gå på disputation
9. ring Johanna
10. a) plugga b) åka till Visby
b.a)tåg + flyg
b.b) tåg +båt

Flyta ihop med dess vågor

Oh mitt stackars huvud.
Jag har en lång önskelista och migrän + mils lång att-göra.
Det får jag rådda i om 11 timmar.

här har du mej igen

Hannah sammanfattar inte så mycket som filosoferar över första kapitlet –
Säljö Roger 2005
Lärande & Kulturella redskap – Om lärprocesser och det kollektiva minnet

Säljö vill i sin bok behandla ”människors förmåga att utveckla och hålla liv i kunskaper och färdigheter, om vår obestridliga talang för att ta vara på erfarenheter, att lära oss och skapa nya insikter” (2005: 12). Han tar fasta på att vi kan ta fasta på erfarenheter som vi inte själva erfarit och med hjälp av historien forma framtiden. Säljö poängterar tidigt att vi inte åstadkommer de stora förändringarna inom en generation utan att det kräver kollektivt lärande genom generationerna.
Jag reflekterar att det bygger på att vi umgås över generationsgränserna, skulle vi isoleras inom en generation skulle vi givetvis (?) inte uppnå samma resultat.

Likt det poängterar även Säljö att vi har flera olika sätt att minnas. Och spara våra minnen, organisera dem för eftervärlden. Tidigt vill Säljö problematisera synen på lärandet som detsamma att studera. Detta menar han kräver att vi ”skulle kunna bestämma när, var och hur människor tar intryck av sina erfarenheter” (2005: 13). Säljö skriver att familj och vänner ligger närmst på att påverka och att man ”brukar refererar till [skola och förskola] som den sekundära socialisationen” (2005: 14).
Jag ser skolan och undervisning som ett sätt för oss att organisera våra erfarenheter och värna om kommande generationers kunskap. Detta är också värt att reflektera över i samma andetag som Halldéns artikel vi sammanfattade förra veckan som menade att ”pupils have ’commonsense beliefs’ that contflict with the conceptions that are fostred by science and taught in school” (Halldén 1986: 53).

Säljö vill även inte heller att vi glömmer bort att lärande inte alltid behöver ha den positiva laddning som vi oftast ger det. Man lär även kunskaper som kan komma till skada – t.ex: kriminella handlingar och fördomar (2005: 15).
Åter i relation till Halldéns artikel ser jag ett samband med att individer inte bara spontant kommer på själv, utan måste ha fått lära sig det. Någon har berättat det för dem.
Säljö lägger fram de olika aktiviteter han analyserar från två olika forskningstraditioner varav ”den ena ser utveckling och lärande som något som kommer inifrån människan själv, medan den andra ser lärande som något som förvärvas” (2005: 17). I den senare ser man hur något utifrån påverkar individen medan den första talar om en mognadsprocess och fäster vikt vid medfödda egenskaper.
Jag funderar på om rationalism (eller nativism) respektive empirism går att relatera till fenomenologisk vs.(post-) strukturell syn på världen? Då de där första tycks komma fram till nästan samma resultat (enligt Halldén under föreläsningen) känns det mycket märkligt att de tar så stort avstånd ifrån varandra? Om det inte har med de senare att göra. För om vi säger att man som enligt Locke formas helt av våra erfarenheter – torde det inte motsäga sig att dessa erfarenheter kan vara beskaffade och överförda från tidigare generationer. Man är ju fortfarande formad av erfarenheter utifrån, även om de kan ses som medfödda (de fanns befästa som ”sanning” i den värld, den kontext, jag föddes in i)?

”Vi lär oss inte allt genom erfarenhet” (2005: 18). Exemplet Säljö vill stödja detta med är meningsbyggnad. Att vi kan använda våra ord och bilda meningar som vi inte tidigare har hört menar han visar på en kreativ talang att kunna skapa nytt. Att erfarenhet inte leder fram till utveckling utan att det måste finnas något mer, ett driv som får oss att använda erfarenheterna, relatera dem med varandra och dra slutsatser. Säljö menar att båda traditionerna bortser från människans sociala (och historiska) kontext.
Säljö menar att vi måste vara resultat av sociokulturella erfarenheter (2005: 19) och inte ha nerlagt i oss genetiskt hur vi ska bli. Och vill därför ta reda på vad som krävs för att man ska kunna lära sig. Genom att först fråga sig Vad man behöver veta går det att se Hur det gått till.

Du vill att jag ska följa med

Jag gillar inte alls att erkänna detta.
Men efter en timme med Peter Eriksson - där jag först fick tunghäfta och inte visste vad jag skulle säg mer än: Hej. Hannah, Jaa-aa . Jag studerar etnologi, och pedagogik... Och så ja. jag är jag vice förbundsordförande för Svenska Kyrkans Unga, vi sågs i Almedalen. Ja, etnologi är roligt. - ställde en direkt fråga under de korta minuter planeringsgruppen lämnat för frågestund :

Du pratar om ett samspel mellan ekologiskt, ekonomiskt och socialt .. Och du nämnde tillexempel den stora efterfrågan vi har på varor, varor och en efterfrågan som är i konflikt med miljön ... Om vi då sänker efterfrågan och ja, vi säger slutar efterfråga dessa - Hur ska Du ta ansvar för det sociala -konstpaus- och ekonomiska för de som producerar?
Om konsumenterna viker - hur tar du ansvar för producenternas utveckling?

Ja, sen fick jag medhåll efteråt av vissa Grönas studenter om att det här svaret kanske inte var klockrent:

Jag tror inte att vi kan få, vi kan nog inte lagstifta in en lägre efterfrågan.

Så till det som smärtar mej mest: Jag vill ju tycka att Miljöpartiet är bra. Ibland gör jag det.. Allt för ofta får jag dock sånna här svar. Och jag erkänner: Jag förväntar mej mer av Miljöpartiet. De är de jag förväntar mej mest av. Därför är det också de som gör mej mest besviken.

All den tid som mitt hjärta kan slå

Oh jag har redan träningsvärk. Men fasen vad bra gjort! Var på Body Pump 7.30 i morse och Sportcore 15.30.. Dessemellan så var jag på Högskolepolitisk debatt och velade efter det in och ut från biblioteket innan jag slutligen la min sista slant på en avhandling. Tänk vad rätt politikerna hade när de sa att man inte har något övers för oförutsedda utgifter.
I morgon tänkte jag ge mej hän ett frukostseminarie med Peter Eriksson. Sen måste jag lämna in en sida pedagogik innan jag ger mej på tentan igen.
Nu somnar jag

över ett hav

Every little thing I do
Trickles down and lands on you
I don't plan to get it wrong
Maybe keep your raincoat on

Even just one small mistake
Something ripples in the wake
When I say you're face is so bright
Makes me wanna do every little thing right

Every little thing right

Little things are hard to see
They hide behind the family tree
And their shadows dancing in the breeze
And they change their way and look at me

Every little tiny face
Holds the answer to this place
Someone here might pray tonight
'Cause I just wanna do every little thing right

Every little thing right

Every little thing right

(Every little thing I do
Trickles down and lands on you)

Every little thing right
(I don't plan to get it wrong
Maybe keep your raincoat on)

Every little thing right
Every little thing right...

Allt är stilla allt är bra

Åh Gud kom och hjälp mej - är en tanke som flera gånger susat igenom mitt inre. Inte minst idag när jag försökte mej på att stolt som en fura gå från trädposition till något betydligt mer ostabilt.. Jag har för mej att det är Old Christine som yogar och A) halkar runt på mattan, B) faller som ett träd efter motorsågsbehandling. Så var det även för mej denna morgon.
Onödigt att nämna - jag kände mej inte på topp. Väl ute i omklädningsrummet tänkte jag kolla en sak i telefonen och ovan som jag ännu är vid allt pekande så hamnade jag inte där jag tänkt utan bland mina anteckningar.. Och inte ens dagens utan från i onsdes. Med ens så smälte hjärtat och stelheten när jag fann en liten kärlekslapp från O. Fina fina systeryster.
Nu har jag även tillbringat frukosten med mormor på telefon och ska slå mej med Karins avhandling i biblioteket. Det är absolut en fördel med om vi får flyga på fredag..att jag hinner på hennes disputation. Samtidigt tycker jag att det är lite underhållande om vi måste åka båt.
Som ett tecken från ovan.

ändå stannar inte livet

Sannerligen jag säger er.. de tre? senaste veckornas drömmar har varit mycket märkliga. I natt drömde jag att jag var hemma hos min barndomsbästis och de hade renoverat om. De hade sprängt bort allt utom översta våningen, ty det var exakt som förr, och inrett det som en blandning mellan växthus, svartklubb och restaurang.. Och där någon gång på slutet så tröttnade jag på att jag sprang in i alla hela tiden så jag frågade om jag inte kunde få stå i baren? STADutbildad som jag är. Det blev naturligtvis inte färre personer för det och när jag sen skulle åka hem, med ett Veolia tåg, så hamnade jag i knäet på en av mina nyare bekantskaper och hånglade väl i fatt allt uteblivet hångel för ett par månader. Ska inte säga att det var dåligt - men jag funderade mycket på vad de skulle säga på jobbet när jag kom hem. Sen somnade jag på en buss bland en massa sextonåringar som tyckte att jag såg gammal ut.

Det är inte lätt när det är svårt? eller hur är det man brukar säg? På riktigt när jag kom hem i natt tio över tre så stod doktoranden och två kompisar i köket. De tyckte att jag skulle följa med på fest i tvättstugan - tydligen värsta draget där ... jag hade inte hjärta nog att säga att det såg stängt ut när jag gick förbi två minuter tidigare ... där stod jag, åt en avokado med en gaffel och de berättade att det varit en man i köket och tagit två av våra knivar plus alla våra skärbrädor. De hade försökt skrämma bort honom - men helt lätt hade det ju inte varit då det var just knivar han hade lånat med sig därifrån.

Planering äro klokt.. och jag är hemskt nöjd med att jag tvättade upp min gymbh innan jag gick på monologen i går. Vilken för övrigt var riktigt bra! Och sen fick jag dance my ass off till Rasputin i Bagis. Jag hoppas det trillar in ett Greys och ett Private Practice medan jag tränar, då ska jag nog festa till det med lite schysst glass i allafall.

knappt att benen bär

Jag vet inte om det är våren, den ytterst intressanta intervjun jag var med om i morse eller om det är något annat som spökar men jag saknar att ha en pojkvän.
Idag på morgonen så fick jag svara på frågor om hur jag ser på min framtid och kanske är det för att alla planerar giftemål men det var så självklart att sätta en 10a (instämmer helt) på att jag vill gifta mej.. Samtidigt är jag lika livrädd som vanligt. Om jag skulle börja lära känna någon på det sättet - det skulle kunna göra så vansinnigt ont. Och jag tror fortfarande inte att jag orkar det. Jag är trött.
Jag tror också att jag är lite rädd för att det ska vara det. Eller snarare rädd för att jag skulle tröttna. Inte direkt att jag är rädd för att älska någon ... jag älskar massor av personer ... men för att kanske en dag sluta.

Vansinnigt korkat.

I could be
In someone else's story
In someone else's life
And he could be in mine
I don't see
A reason to be lonely
I could take my chances
Further down the line
And if
That girl I knew should ask my advice
Oh I wouldn't hesitate she needn't ask me twice
Go now!
I'd tell her that for free
Trouble is, the girl is me

det är ingen vacker syn

Ikväll så hade vi brinner (breakfast for dinner) för att fira födelsedagstösen. Således hoppade jag spinningpasset och ersatte det dels med pannkakor, bacon och fruktsallad och sen chokladtårta med jordgubbar och grädde.
I morgon så får jag ta i ordentligt helt enkelt. Efter min andra lektion i pedagogik.

Tack för alla hejar-rop.

hur gick det till?

Hannah sammanfattar:
Learing History
Halldén Ola
Oxford Review of Education, Vol. 12, No. 1, 1986

Halldén tittar på vad som är viktigt för att en elev ska lära sig. Han vill testa inom historieämnet med hjälp av jämförelser och prövning av teorier som finns rörande hur en elev lär sig att förstå naturvetenskapliga ämnen. Han inleder med att lyfta upp forskning rörande att eleverna har förförståelse: ”pupils have ’commonsense beliefs’ that contflict with the conceptions that are fostred by science and taught in school” (1986: 53). Dess förförståelse är svåra att utmana och ibland ”teaching resistant” (1986: 53) men går att överbygga genom att ständigt knyta ihop ämnet och eleven.

Halldén diskuterar olika delar som krävs för att knyta detta band mellan ämne och elev som gör att eleven lär sig det som var meningen.
Det är viktigt att eleven förstår varför den ska förstå vilket ger att det är viktigt att målet och syftet med uppgiften är tydligt. För att kunna förstå vad som menas så måste eleven förstå vad som sägs. ”If I am to understand an explanation, I must understans the words in which it is formulated” (1986: 54). Kan tyckas, och är väl, mycket basalt men behöver även inbegripa exempelvis förståelse för mer avancerade begrepp och så – vilket då lärandet är en ständig process kan medföra att man inte förstår/lär sig. Det leder oss även in på ytterligare premiss: att eleven inte spontant kan någonting utan måste få det berättat för sig. (Halldén 1986: 56) Kunskap uppstår inte av sig själv utan när man får veta något eller drar samband emellan händelser och kan relatera dem till sin egen upplevelse. Halldén citerar Thompson (Thompson 1967, p. 103ff.) ”… its essence is that the events brought together must have a demonstrable relationship with each other, and theh individual happenings should form the parts of a coherent whole (Halldén 1986: 55) som jag tycker uttrycker detta på ett mycket tydligt sätt. Kunskapen hos individen syftar till att förstå världen lite bättre vilket då kräver att individen ser ett samband mellan sig och det som den ska förstå (världen).

Halldén menar att inom historieämnet är detta knepigare då ämnet har en open structure – med vilket det menas att det inte finns en sluten lösning eller förklaring (Halldén 1986: 56). Först måste man slå fast vad som hänt eller det som ska behandlas och sen måste det förklaras och så förstås. Paradoxen som Hallén lyfter in handlar dock om att för att förstå vad som hänt så måste man förstå hur det kunde hända vilket är att hasta över i det som vi slutligen vill lära oss innan vi vet rörande vad vi vill ha en förklaring.

Halldén lyfter även in hur viktigt det är att väga information mot varandra, och hur vet vi vad som är det som vi ska lära oss? Där kan man åter lyfta in de första premisserna: att förstå, förstå syftet och att kunna relatera det till sig själv. Det som inte går att relatera till kommer inte att upplevas som relevant att lära sig. Fakta och mening bildar så en kedja av förklaringar som utan varandra är orelevant och oviktig. Det räcker inte heller med en anledning eller förklaring. Ju mer kunskapen kan bli förankrad desto bättre sitter den, så mer är bättre.
För att förstå det igenom ett mer bildligt exempel använder han sig av tipset ”to summerise it in a formula wich gives it shape and meaning” (Halldén 1986: 59). Ett exempel som jag i mitt medvetna relaterar till en kemisk formel som kan ta en ny form och få nytt syfte vid sammanslutning av olika komponenter. Då har jag begripigt exemplet med hjälp av mina egna kontexter och så förstått det bättre än om jag inte kunnat ta det till mig. ”[T]o understand a historical explanation is to use evidence for constructing a coherent and continuous picture which makes sense (Halldén 1986: 64). Riskerna (följderna) blir att vi inte klarar av att levandegöra historien utifrån annat än vår förståelse vilken är skapad i vår kontext.
Där av den insikten har troligen det enorma behovet av ständig reflexivitet vuxit fram.

levt bland lejoninnor

Där är ett fruktansvärt sattyg som har börjat cirkulera på Facebook, eller ja vi kan ju säkert diskutera flera olika i eviga tider ... Men jag blir så less och nästan förbannad när jag läser den här statusuppdateringen:

Vi har barn som går till sängs utan att äta ..... Äldre som går utan nödvändiga läkemedel ..... Psykiskt sjuka utan behandling ..... Trupper utan ordentlig utrustning ..... Men vi donerar miljoner till andra länder utan att hjälpa våra egna först ...... 99% av er kommer inte att ha modet att kopiera och återanvända denna texten.!!!!!! HAR DU ?????

Vad är det för främlingsfientligt spån som har dikterat det där?!
1# Barn utan mat ... Ja. Visst finns det det och det är naturligtvis fruktansvärt - men man kan ju aldrig ens komma i närheten av de svältproblem som finns på andra platser i världen. Bara det att vi har fri skola och fri skol-lunch!! Och om du vet ett barn som inte får någon mat Ring soc! idiot.
2# Äldre utan läkemedel ... Ja, alla får man inte alltid i väg till doktorn. Ibland måste man tjata tjata tjata. Och visst finns det vansinnigt dyra mediciner ... men det finns också fribelopp!!
3# Psykisktsjuka utan behandling .. Ja, ska väl inte påstå att psykriatrin mår tipptopp. Det ska jag inte. Men det handlar ju om att prioritera!! Inte om att vi inte har pengar eller personal.
4# Trupper utan utrustning ... Detta är ju nästan löjligt. Finns ju hur jävla mycket vapen och utrustning som helst - OM MAN NU VILL. Och nya påhitt kommer hela tiden. Kan ju vara så att det inte är prio ett kanske i ett så pass fredligt land som Sverige... Som knappt har sina trupper kvar.

5# Donera miljoner! Det är ju fan pinsamt att fundera på vilka skillnader ett par miljoner gör i Sverige och på vad de gör som bistånd, humanitära insatser eller hjälp till självhjälp.
Förstår de som kopierar den här texten det? Förstår man att det handlar inte alltid om hur mycket pengar man har utan vad man använder dem till? Och finns det överhuvudtaget på kartan att det kanske är värt lite av ens lördagsgodis att även andra kvinnor överlever sina graviditeter - att barn får lära sig att läsa och skriva - att unga pojkar inte tvingas mörda varandra eller att alla ska få bli lite mer herre över sin egen kropp?!

Vi får inte det bättre i Sverige för att vi slutar med bistånd. Det handlar om att bli bättre på att använda de som vi inte skänker.
#6 MOD!? Eller idioti och total avsaknad av förståelse för medmänskligt ansvar och kärlek

det är han och inte jag

Sikken dag! Tillbringat nästan hela i solen. Ett par timmar så bara låg jag på en bänk med Lantz i öronen - och nu i kväll har jag varit ett sväng i skogen. Det har inte riktigt slagit ut än men jag såg en vitsippa igår!

Så här såg min kvällsmat ut. Mycket fin och god får jag säg.
Gurka och sallad i botten.
Frästa morötter, tofu och purjolök i lime
Tärnad avokado och lite vinägerett på toppen.

Vaknade i morse och var som upprörd i hela kroppen. Hade drömt väldigt skumt - de sista "fem minutrarna" så förstod jag att jag drömde men kunde liksom inte göra något åt det. Jag drömde att jag var 14 eller 15 igen och så levde jag liksom de närmsta tre åren fast ur min pojkväns perspektiv. Det började helt obegripligt med den där resan till Öland och sen så tog det ett tag innan jag kände igen handlingen liksom. För man ser verkligen inte på saker på samma sätt. Hur jag nu kan veta det NU - jag är ju fortfarande bara jag. Om än något frustrerad i drömmen.
Känner mej helt vår-trött i hela kroppen. Får försöka träna lite i morgon.

Oh nu äntligen är det dags för premiär! Jag provkör min nya manick.

No man, No madness

I förmiddags hittade jag en ny serie. Parenthood. Jag är mycket nöjd efter två avsnitt. Därefter har jag lämnat tillbaka en bok, antagligen bestämt dejt-planer med mamma och mormor, tränat pilates, lagat och ätit potatisgratäng med diskussioner omorganisering och barnarbete ... , tränat aerobics, fått middag och sett en ytterst märklig film nerkrupen i en soffa i ett stort grönt hus. GeneCo -nånting.. Klingar det bekant? Jag rekommenderar den - utan tvekan. Inte för att den är jättebra.. Men det var inte heller därför jag blev intresserad av den. Du behöver se lite konstiga filmer.

Ja.

learning about the man before I fell

Det var precis som om kroppen fattade att lovet var över ty jag vaknade flera timmar tidigare idag än i helgen. Nu har jag lärt mej att göra pdf:er ... tror jag. Vi testar och ser - och ja, jag är inte heller säker på att jag använder rätt rättade variant av filen heller nu. Men då får jag väl ändra mej sen.

I Våra bästa år har Carrie blivit gravid. Det tycker jag är himla bra! Äntligen! I mitt liv har det väl inte hänt jättemycket. Jag var på en föreläsning om Stress och insåg att jag nog oftare pendlar mellan stress och panik än mellan harmoni och stress. Fast jag har blivit mycket bättre på det där att se det. Tillexempel när jag inte hittar min mobiltelefon så inser jag att jag nästan har panik och bestämmer mej därför för att inte bry mej om mobilen mer just då - antingen gå utan den ... eller göra något helt annat en stund. Den dyker ju alltid upp så småning om.

Call me anti-social - but I don't think I've invited your former ex-husband to join us on our honeymoon.

between despair and ecstasy

För tre timmar sedan så öppnade jag en flaska fläderdryck och tog en klunk. Ställde ifrån mej den och fortsatte sedan städandet. Garderoben har blivit tömd på papper, tidningar och kuvert. Jag har fyllt tre tidskriftstsamlare med Kyrkans tidning, Troligt och gamla tentor. Inte i kronologiskt ordning - men kanske en dag när jag har riktigt tråkigt.

Flaskan tycks nu ha försvunnit - jag har städat bort den. Och fast att jag inte är någon läskdrickare så finns det nästan ingenting som jag hellre tänker på just nu än den flaskan. Mäkta irriterande. Sannerligen jag säger er - mäkta irriterande.

Jag hade en-två klunkar. Det borde inte vara så här. Beroende-personlighet? Det brukar ju inte vara jag - jag ger mej inte hän nog.
Men tänk bara hur jag skulle regera om jag började röka?

perfect situations must go wrong

Sitter här i mitt lilla rum med en kopp te. Den är kokad i en kastrull ty idag så försvann Klaus och med honom vattenkokaren. Det är väl sånt som händer när man stambyter - men jag har så svårt att förstå varför det är just mina favoritgrabbar som det flyttas på? Och var tog dialogen vägen? En får veta det två månader innan - en annan samma dag. Det är illa faktiskt.

Ja, lite bittermandel ska man mala i - och annars fortsätter sötebrödsdagarna väl tycker jag. Har varit en sväng på Stockholms distriktskansli, fått lite kaffe och jagat upp mej. Det var roligt. Jag vet inte om det ens är lönt att dementera att jag är naiv ibland. För det är samtidigt en kvalité som jag har användning av emellanåt. Varför ska man vara medlem i Svenska Kyrkans Unga? Och är det viktigt?
Jag kan egentligen bara berätta det som jag fått berättat för mej eller upplevt själv. Och det är ingen saga utan en dokumentär med lite rosa kanter.

Ja, det har varit viktigt för mej att vara medlem i Svenska Kyrkans Unga. Jag har lärt mej oerhört mycket. Antagligen främst om mej själv men det är inte så dumt under uppväxtåren - inte under tillväxtåren heller... Jag har också lärt mej att lära andra. Jag har lärt mej att lyssna på andra och att inte göra det. Jag har lärt mej kyssas (jomen visst) och jag har lärt mej hur man får som man vill. Jag har lärt mej massor av formalia och massor av psalmer och gudtjänstordningar. Jag har lärt mej att organisera och att vara viktig för andra men jag har också lärt mej att andra är oerhört viktiga för mej.

Har detta med Svenska Kyrkans Unga att göra egentligen? Hade det inte fungerat lika bra i Svenska kyrkan?

Var hade Svenska kyrkan varit idag utan Kyrkans ungdom och Ansgars? Utan Svenska Kyrkans Unga? Jag har ingen som helst lust att ta reda på det.