perfect situations must go wrong

Sitter här i mitt lilla rum med en kopp te. Den är kokad i en kastrull ty idag så försvann Klaus och med honom vattenkokaren. Det är väl sånt som händer när man stambyter - men jag har så svårt att förstå varför det är just mina favoritgrabbar som det flyttas på? Och var tog dialogen vägen? En får veta det två månader innan - en annan samma dag. Det är illa faktiskt.

Ja, lite bittermandel ska man mala i - och annars fortsätter sötebrödsdagarna väl tycker jag. Har varit en sväng på Stockholms distriktskansli, fått lite kaffe och jagat upp mej. Det var roligt. Jag vet inte om det ens är lönt att dementera att jag är naiv ibland. För det är samtidigt en kvalité som jag har användning av emellanåt. Varför ska man vara medlem i Svenska Kyrkans Unga? Och är det viktigt?
Jag kan egentligen bara berätta det som jag fått berättat för mej eller upplevt själv. Och det är ingen saga utan en dokumentär med lite rosa kanter.

Ja, det har varit viktigt för mej att vara medlem i Svenska Kyrkans Unga. Jag har lärt mej oerhört mycket. Antagligen främst om mej själv men det är inte så dumt under uppväxtåren - inte under tillväxtåren heller... Jag har också lärt mej att lära andra. Jag har lärt mej att lyssna på andra och att inte göra det. Jag har lärt mej kyssas (jomen visst) och jag har lärt mej hur man får som man vill. Jag har lärt mej massor av formalia och massor av psalmer och gudtjänstordningar. Jag har lärt mej att organisera och att vara viktig för andra men jag har också lärt mej att andra är oerhört viktiga för mej.

Har detta med Svenska Kyrkans Unga att göra egentligen? Hade det inte fungerat lika bra i Svenska kyrkan?

Var hade Svenska kyrkan varit idag utan Kyrkans ungdom och Ansgars? Utan Svenska Kyrkans Unga? Jag har ingen som helst lust att ta reda på det.