Hon sa typ så här: Jag gillar 6timmars arbetsdag.
Jag sa typ så här: Ja, det är spännande. Hade man valt ut - typ. Ja inom vården hade det ju varit fantastiskt om det fungerade utan att det sänkte lönerna - men då snackar vi skattehöjningar, och det funkar ju bara i offentlig sektor och som det är nu hade det ju ökat klyftorna istället. Men visst hade det nog varit bra.
Hon sa typ så här: Jag bara tänker på det här att alla bara bränner ut sig. Eller går in i väggen. Det känns inte hållbart. Det vore bättre om man jobbade längre men inte lika mycket.
Jag sa typ så här: Tror du att de två timmarna spelar någon roll?
Hon sa typ så här: Ja. Det är ju två timmar mindre.
Jag sa typ så här: Ja, fast om man tänker att det funkar i vissa branscher - men vi har ju också de där man jobbar kanske 18 timmar - hur ska det gå ihop? Och den mesta forskningen visar väl att folk inte bränner ut sig på de två timmarna utan på allt socialt shafs. Hej förverkligandet av dej själv - du som ska klara allt och vara alla till lags. Det är ju utmattande. Som i den här krönikan där de hävdade att det inte var ett extra prov i veckan som gjorde eleven till prestationsbulimiker utan alla jävla regler om hur man ska vara och vem som ska få dejt till studentbalen - redan ett år i förväg.
Hon sa typ så här: Fast då om man nu kortar arbetsdagen så har man ju två timmar att älta på som man annars inte hade haft och då kan man göra något annat de två timmarna som man nu ältar på.
Jag sa typ så här: Tror du att det blir så då?
Hon sa typ så här: Ja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar