Jag har prioriterat idag. Eventuellt lite snett om man går på vissa premisser men helt korrekt enligt andra. Inte pratar jag om valberedningsförslaget inte - inte bara i vart fall. Jag och Sofi hade en lång och frustrerad diskussion vid mitt bullbak om det här med att välja sina vänner.
Det verkar vara som så att många tänker och tror att det är något fel på oss som är från landet - vi måste vara så jävla kristna och gilla alla - då fixar vi inte att välja eller rättare sagt välja bort kompisar. För oss, kom vi fram till, handlar det dock inte om att vi Måste. Det är något annat. Vi väljer visst våra kompisar. Men kanske, kom vi också fram till, så är vi lite mer "Jag tycker om dej precis som du är"- fast att du är ett pucko så vill jag vara med dej. Jag kan älska dej och se upp till dej fast att du har en del mänskliga fel.
När msn skriver det så här så låter det förbaskat självklart. Men det är ju det som är så frustrerande! Det är ju inte självklart. Det finns ju verkligen personer där ute som tycker att man är lite korkad för att man inte "ger upp".. Går det och bör det skyllas på att man kommer från mindre orter? Där det inte finns utrymmet ordentligt att välja sina vänner?
Jag menar ju att jag alltid valt med stor omsorg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar