I'm possessive, it is'n nice

haha.
Åh. Vilken martyr jag blivit. Det är ju skrattretande och obehagligt. Inget är väl varken förstorat eller förminskat - det bara är. Någon tragisk sammanfattning. Däremot så måste jag ju fråga mej igen om det är något så här mjäkigt och beklagande ska fylla upp så mycket av mitt huvud. Det är inte som om jag inte gör bra grejer också. Riktiga grejer. Grejer som inte är satinkantat hjärtekross. Jag är på det hela taget mer effektiv nu än någonsin. Det verkar ju bara inte ändra något. Så det ska det väl inte.
Ibland är det så. Losing you It's a nightmare, babe, and to me it's new - Never before did you see me begging for more