Än i år har jag inte ätit någon semla. Idag är jag sjuukt sugen. Jag har inte alls lust att köpa. Dels för att jag då får två, och det känns onödigt, dels för att de är hiskeligt dyra. Baka hade jag kunnat. Det hade kanske varit bra rent av ... I natt försökte jag bringa ordning i ett dödsbo på Östermalm. Det var hjärtskärande i vanlig ordning. Och en väldigt stark dröm, som om den gick att ta på på riktigt. Den frusterstionen och min allmänt trötta och småarga relation till mina grannar skulle kunna ta sig i form av ett bak. Men jag vet att vi ska ha ett möte ikväll om köket. Om hur otrevligt där är. Om hur det inte frostas av frysar (förutom vår). Och det känns som om ett bak kan uppfattas på olika sätt. Antingen rent "suck-up" - Hej, jag förstår inte vi har det ju jättegint här. Eller direkt förolämpande "Jag är trevlig ni är dumma.." Kan hända att det anses genuint trevligt. Men skulle det i ärlighetens namn vara det?
Är visserligen, efter den färgstarka dröm jag haft, nästan lika sugen på att springa en mil och leva på blomkål ... Vilket vore det bästa? Och med vilka premisser vinner en sådan argumentation?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar