Oh vad glad jag blev när jag hittade kommentaren på förra inlägget! Jag undviker gärna statestik och sånt för att jag vet att jag skulle kunna bli väldigt brydd med sånt - men uppmuntran är ju alltid roligt att få! Ja. Jag blev verkligen väldigt glad. Kanske lite särskilt för att jag beundrar Vendla
Jag känner att jag behöver spinna vidare lite på det där med att vara sjuk. Förra veckan så var det en spark i häcken för att få iväg mej att ta de där proverna vilka jag sen fått tillbaka idag. Ja, du Hannah. De flesta som tar en tablett får ett skyhögtvärde efter den här perioden. Över tusen, kanske flera tusen. Du har 340, ah så du får fortsätta med dem hela livet - men det är inget fel på dig annars! Skönt att höra.
När jag var liten så ville jag ha alla sprutor och prover tagna i armen. Jag hade en personlig relation till min Agneta som var fenomenal på att sticka. Armen kändes inte och var spännande - fingret var mesigt litet och gjorde fruktansvärt ont - så vem vill utsätta sig för det? Sen har det verkligen bara gått utförs. Jag vet inte varför men det är för många sjuksköterskor som är för dåliga på att stickas. Och det klart att man känner det. Nu har det gått så långt att jag efter lite klämmande brukar viska fram att jag är lite nervös och att det brukar gå bättre om man sticker mig i handen. Trots att jag säger detta så är det nästan ingen som tror mig. Men vet du, det gör så onödigt ont där nere.. Ja, eller så gör det onödigt ont när du gräver omkring inuti mig och misslyckas.
Senast är ett spännande exempel. Jag berättar att jag är lite yr och lite nervös, att det dock gick jättebra sist jag var där. Hon säger att hon minsann inte tänker sticka förrän hon vet att hon hittat något bra och klämmer på lite olika ställen ... och sticker. Det gör inte ont.
Men det händer inget.
Efter en minut eller så frågar jag henne hur det går. Då gräver hon fortfarande i min arm och när hon efter ytterligare ett par sekunder drar ut nålen är det inte ens en blodsdroppe. Jag sticker inte förrän jag hittat något. Nej, eller hur?
Jag ville inte bli så här sprut-rädd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar