Hittade en grupp på facebook som starkt tackar nej till Brudöverlämning, eftersom det förstärker patriakatet . En liten del av mej köper naturligtvis det, Att man genom att lämna över bruden faktiskt menar att man just kan lämna över henne.
Och det känns kanske lite olustigt.
Men i samma andetag så förutsätter de att det alltid är pappa som lämnar över flicka till man. (Eller som det fantastiska exemplet: Flicka gifter om sig och Ex-man lämnar över.. ) Ser man det på det viset så är det inte långt till att omyndigförklara henne.
Jag har funderat på det här i mina dar.. Det flesta har väl föreställt sig sitt bröllop? Är man dessutom 80talist så tror jag att det är lätt hänt att man har referenser som "Min bästa väns bröllop" "Fyra bröllop och en begravning" "Notting Hill" "Runaway bride" att bygga dessa funderingar på. (Eller alla Ross bröllop i Vänner) -och när man har två pappor så blir det ju knivigt.
Varför ska man lämna över?
Det finns ingen riktigt laglig vits med det hela längre, jag äger alla mina inkomster och skulder själv. Jag får rösta, jag får skriva och yttra i princip vad jag vill. Jag kan lämna landet, söka vilka jobb jag vill.. Utbilda mej till vad jag vill. Pappa kan önska, men han kan inte bestämma.
Vad är det han får av min pappa om min pappa lämnar över mej?
Vad får man egentligen om man gifter sig med mej? Man kommer få dras med med mej ganska länge. Och jag kommer inte med ett halvt kungarike, jag har en stor garderob, men jag vet inte om jag är så sugen på att dela den..
Jag har en del bagage. Jag har en hel del envishet. Men det där kommer han ju redan veta om.
Det första som står på deras gruppbeskrivning är att "En tradition har gjort intrång i vårt land".. Och så är det ju. Kanske är det Hugh Grants fel, kanske Steve Martins.. Eller så handlar det kanske om något annat?
Det är nu, i relation till mitt liv, ett bra tag sedan en man fick gården, skogen, mina föräldrar och ansvaret över allt som var mitt -för att han gifte sig in i mitt liv.
Trots det så är det nu, de senaste åren, som denna tradition bitit sig fast. Nu när jag är den som går och röstar i Eu-val, kyrkoval.. När jag kan köpa ett eget hus och bestämma mej för att ha pellets-värme istället för den risiga pannan i källaren, när jag kan åka till Danmark på tur fem timmar och skaffa ett barn, eller åka till Usa och sälja en av mina trasiga njurar..
Inget av detta påverkas egentligen om jag är gift eller inte.
Men ansvaret över att se efter mej, måna om mej, ge mej frukost någon gång då och då.. Fråga hur det gick med hatten på jobbet? Det tycker jag nog att han kan få. Inte för att pappa ska slippa, men kanske för att det är egentligen det enda som han får. Han får mej.
For better and for worse.. In sickness and in health.
Vad är det man brukar säga: Kärlek är det enda som blir större när man delar den?
Det är väl därför jag tror man vill lämna över sin dotter, eller son.. För att visa att man delar kärleken till henne eller honom. och då spelar det ingen roll om det är en pappa, eller två. Eller en mamma eller en farmor. Eller en hel kyrka.
Det är väl därför de är där?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar