När jag kom hem från personalresan i fredes så svämmade det över med poliser här uppe på berget. Ett av husen var in tejpat och stora tuffa tjejer i full SWAT-mundering hindrade personer från att komma fram. Jag kom hem, frågade om vad som hänt. Ingen visste något. Igår vid bussen så snackades det om att de hittat en död person, och det behandlades som mord.. men jag vet egentligen fortfarande ingenting.
Samma sak som när den här 14åringen lagt sig på spåren i tunnelbanan. Ingenstans finns fakta. Lite skvaller här och där. Någon som tror att någon dött. Ja.
Eller som den där morgonen i våras när den där blodiga jackan och kniven låg nere vid humanistvillan.
Det kanske vore bra att veta om någon blivit mördad i huset bredvid? Jag vet inte. Men det känns som sådan saker man har text-tv till, eventuellt internet. men ingenting. Det tycker jag är konstigt.
Jag har gått och funderat på att försöka samla på mej som ett veckolöp varje vecka. och då syftar det inte till att jag tänker att en tripp kring Brunnsviken/veckan utan mer försöka få ner roliga, relevanta nyheter som man kanske missar. Men kanske är det den här stora visionen som gör att jag inte orkar alls. Eller så är det något annat. Jag vet inte forumet än. Kanske lika bara att köra vidare här.. Och kick-it good.
Jag tror det var igår Sofi sa att det var som om glädjen hade flyttat.
Det måste jag göra något åt.
Jag har packat ett par tajts, en tunika och två böcker från biblioteket. Pengar, snart en mobil och pass. Jag ska åka söderut. I morgon tänkte jag ha en lååång fika med min lilla gymnasist Maria i Lund innan mitt (antagligen) sista RU-möte.
Igår skaffade farmor facebook. "Så att jag ska kunna ha koll på dej"- lät motiveringen.
Jag är en lyckligt lottad tös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar