Jag slogs av en tanke när jag satt med min spagetti-tofusås och lyssnade på Jan Myrdal som presenterade Kristallens hederspris.
Ja, jisses- Vad betyder det för mej egentligen, och varför blev det så här?
Jag vet precis när jag såg det första gången.. Det var när Josefin roastade Hasse Aro i SVT- och jag tänkte-
Hade jag varit katolik hade jag kanske behövt bikta det här: Robert Aschberg är, vad min syster Maria skulle kalla, het.
När jag nu såg honom ta emot hederpriset så tänkte jag precis samma sak. Vad är det som har hänt? Är det jag eller är det Robert?
Första gången jag tänkte att Fredrik Lindström vart het var när jag såg honom stå några meter bort på Rival här i stan. Det vart inte så jävla svårmotiverat- Den mannen kan ju så fantastiskt mycket! Läcker och imponerande. Smart, rolig. Men Robert Aschberg? Jag avskyr ju alla de där programmen som de räknade upp som hans genidrag nu när han vann. Jag tål dem inte. Usch usch usch. Ändå så är de där tillbaka-blickarna på en ung Robert Aschberg med en cigarett i munnen i TVstudion inte helt otrevliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar