Oh det är verkligen inget skämt. Jag är nervös. I mitt inre bubblar det 22, 22, 22.. Tänk om man kunde få 22%! Vet inte var jag fått siffran ifrån. Den stod nog i det där mejlet jag drömde om.
Likförbaskat så undrar jag vad det är som är så vansinnigt svårt! Någon har sagt Ja! Jag vill förvalta din kyrka de närmsta fyra åren..Låt mej!
Om du tror på dem, gillar dem. Förtjänar de inte ditt stöd då mer än i tanken? Visst för mej är det lite lättare att välja, jag kan oftast hitta någon jag träffat på de listorna jag tycker är intressanta. Men det var minst lika lätt för Tutts som inte röstade.
Jag kan köpa att det är svårt om man aldrig någonsin satt sin fot i kyrkan eller träffat någon som man litat på där.. Men jag trodde det var en av de grejerna Kyrkan var bäst på. Att få och förvalta förtroenden.
Inte dagar som idag utan alla dagar.
Ibland hör man att Kyrkan är bäst i kris. Vad ska man kalla det om det bara är 11% som röstar i år igen?
Och så skulle jag vilja påminna om att jag var nästan lika pepp på EP-valet. Demokrati är viktigt, och det är svårt. Kanske är det svårt för att det är viktigt?
Äsch- Jag ska inte bli långrandig och näbbig, inte just nu iallafall. Jag tenderar bli sån när jag är nervös.. Och har ont. Jävla värdelösa Citodon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar