Jag har minsann diadem idag. Och hur hopplöst känns det inte när det är det första jag berättar?
Jag tror mej ha räddat en pelargon från döden, framtiden får visa hur det går. Om 44 minuter går mitt tåg. Jag måste klura ut om det är något mer jag ska ha med mej? Jag känner mej lite små-vilse. Jag tar nog med mej ett kompendium. Jag får ju min hemtenta i morgon. Jag kunde svurit på att det var en vecka kvar.. Men så är det inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar