söndag 31 maj 2009

in the light as you deserve

Jag tänker nog inte mej mina vänner som sälar.. Fast sälar kanske är väldigt individuella, och det är nog många av de mina. Det jag var ute efter egentligen är väl just den här Paris-fråga.. När är man för angelägen om att inte vara för PÅ? Och när är det befogat, och när är det mest något som sitter i huvudet?

Nej, nu måste jag ta på mej skorna, och hitta en väska.
Det blir tunnelbana.. Jag har sovit både fruktansvärt illa och fantastiskt. Jag har drömt jättemycket. och det var frustrerande.. Sen vaknade jag och slog igång radion.. Bang! till Asha Ali Hurricane- låt.. Jag hade aldrig hört den förut. Väldigt lätt att identifiera sig med. Igår kväll innan jag somnade fick jag ett mms av morfar.. Här vilar mitt lilla hjärta. Det är fortfarande lite overkligt att hon inte finns. Kanske är det lättare, kanske är det svårare- När man inte är där, och "inte ser henne" hela tiden.

1 kommentar:

Emma sa...

Fast vet Paris ens att hon är.. lite för på? Och om hon gör det, verkar hon ju inte direkt tycka att det är ett problem? Hon kanske saknar vilja att inse sin påstridighet som ett problem.