it´s a little bit funny these feelings inside..

Jag tror att jag känner mej lite som Paris i Gilmoregirls.
Och med risk för att låta bitter, så tänker jag ursäkta detta med att jag endast yttrar det för att jag inte ska bli just bitter. Vad är det som gör att jag sitter hemma ikväll och skriver tenta, och inte är någon annanstans? Jag har några förslag, det skulle vara intressant att bolla dessa..

- Jag har valt det här själv. (nej. )
- Jag tänkte att, det där tar någon annan hand om..
-Jag kände att jag ville se om det räcker att bjuda in sig och sen på något vis få en naturlig del..och misslyckades.
- Jag är lätt att glömma bort?
- Jag brukar så sällan vara hemma, att man helt enkelt börjat räkna bort mej..
- Jag är pinsam att ta med i offentliga sammanhang.
- Jag börjar kännas som ett plåster.
- Jag ser för upptagen ut. Det är inte lönt att bjuda mej.
- Jag har egentligen inga kompisar utan bara massor av sälar.
- Jag är för PÅ.
- Jag är alltid på väldigt deprimerande smittande humör och man vill inte att andra ska bli ledsna..
- Man vill värna om min ekonomi.
- Man hejjar på andra laget och vill hindra mej från att ta steg..

..Ni ser det finns tusen (det gör det jag kan bara inte skriva alla för ingen kommer iallafall vilja läsa dem..) tankar som skulle kunna ta över och göra mej smått psykotisk.
Så för att jag inte ska börja tro på alla de här. De säger emot varandra emellanåt, ingen vill väl tro på något som säger emot sig självt.. Eller?
Så-å tänkte jag att det var bäst att vädra i mitt inre.

Och kanske är det så enkelt att jag börjat förvandlats till en liten Paris Geller. Men perfektionist innerst inne så finns det ju något som vill göra något åt det här.. Vilket blir till den stora döds-stöten.
Jobbigt.