Jaa- Jag vet att jag någon gång i somras i något dravel var inne på hur formad man kan bli av sin förebilder om man tror att allting ska bli som på Tv. Hur screwed up jag är pågrund av Carrie och Samantha.. Man sanningen är trots allt att kvinnan som är den största av dem alla, det är inte Lorelai Gilmore, det är Ally McBeal.
Kanske ska man då vara lycklig att det kommer in en Carrie i ens liv- som säger att man kan träffa Big när man är 34, och det är inte kört om man inte förälskade sig i honom redan när man är 8.
Kanske.
Men i kväll på tunnelbanan så funderade jag på om det är så att vi är olika blinda när vi är förälskade- eller om det finns vissa saker som en dag kommer man bara inte att se dem? Kanske att de kommer tillbaka igen, men just då- Då är de osynliga.
Det satt ett väldigt förälskat par mittemot mej från Liljeholmen hela vägen ut till Lappis. Han hade en jättegrej mellan sina tänder.. Men det var verkligen som om hon inte såg det.
Eller så brydde hon sig inte.
Jag hade nog hintat honom. Och sen om det inte fungerat sagt till honom.
För så skulle jag vilja att han gjorde mot mej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar