Idag är glaset halv tomt. Jag undrar faktiskt emellanåt varför jag klev upp- jag ville det knappast.
Men jag undrar också vad det trots allt är som gör att jag sitter här..kramar en kudde lite, längtar lite- och inte är hopplös.
Rent krasst så var jag lite hopplös för någon vecka sedan. Jag längtade- och trodde att det var helt i onödan.
Nu längtar jag, och ler lite.
Det trots det en skit-dag. Låt bloggen minnas att idag inte var en toppendag, sen tänker jag släppa det.
Ibland går jag ju tillbaka och ser om dessa dagar har något samband. Det är väl inte alldeles perfa att jag hittade en ny vän igår för ett år sedan? Fast å andra sidan så hade snön precis lagt sig också, det äro gott, och idag har jag haft två mycket bra intervjuer.. Jag hoppas min uppsats blir bra. För jag tycker så mycket om den. Jag gör verkligen det.
Det var också ungefär ett år sedan jag ringde och talade in det där meddelandet på Sofis mobilsvar om att kranen var öppen tre på natten. Tänk att det var i november.
Det visar sig ofta att saker inte är så illa som det verkar.
Så visst. Idag var ingen toppendag- blödig, slapphänt, hyperventilerande, illamående, aggressivt kaffedrickande, energilös, utan verktyg, missvisande -men i morgon blir det bättre.
Har ni hört den här låten? Jag kommer liksom aldrig överens med mejsjälv om jag tycker att den är för tragisk för att trots vara upp-piggande. Jag tror inte det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar