Vilken kväll jag har haft! Och än är det inte över.
Jag begav mej söderut för att ta mej an en torsk och blev lättad när det var en Hoki. Kändes bättre eftersom att de inte är så fridlysta- Jag och O blandade ihop något efter anvisningen: Guacamole utan avokado med ärtor. Sen doppade vi bröd i olivolja, skalade rödbetor och vi över 18 drack bubbel. Lagom till melodifestivalens startskott blev det lite efterrätt och där på soffan låg jag och systeryster och sågade hej vilt. Grymt nöjd med den första timmen, den enda jag såg. Heja Salem! Sen gick jag hem.
Jag älskar att gå igenom den här staden, man ser ju så mycket.
Som sällskap hade jag Lantz i P4 och på fötterna gympadojjor - men lyckades vricka till högerfoten iallafall!
Lagom över till Strand så ser jag att det är minst tre vita väskor i kön utanför. Tre är en trend ladies and gentlemen. Tänk så oväntat.
Jag tog en ny gata, en parallellgata med hornsgatan, kändes bra eftersom det var tystare där och jag ville höra vad de fyra stånden hade att säga om kvällen melodifestivalbidrag.
Så när jag kommer ner till KB så händer det lustigaste av allt. I en bil sitter det en tjej. Hon vinkar så där som en del berusade brudar gör emellanåt. Efter lite ögonkontakt så ler jag men slår sen bort blicken. Då viras rutan ner och hon vinkar mer intensivt. Säger nog Hej men musiken är så hög. Jag mimar ett Hej tillbaka och ler lite lagom besvärat. Ungefär i det ögonblicket växer det en konstig konstig känsla inom mej: Vet jag vem hon är? Vet hon vem jag är?
Tösen är mycket Mycket lik Josefine från Hässleholm. Men det kan väl ändå inte? Tänker jag och så blir det grönt.
Jag och mina giganthörlurar och gympadojor hoppar bakom bilen med ett mimande av "Hejdå" och hon ser efter mej..
Om det var Josefine så ber jag tusen åter tusen gånger om ursäkt. Annars kan hon gott extraknäcka som hennes look alike den dagen hon blir nästa Gordon Ramsey.
Övrigt så måste jag fundera över det här Lars Ohly sa bara dryga två minuter in i sin Ekots Lördagsintervju som följde efter Lantz i P4 i min iPod - Det finns en tendes i samhället till att man ifrågasätter sjukas rätt att vara sjuka, arbetslösas rätt att vara arbetslösa.
Vad menar han? Förstår han vad han säger?
Rätt att vara arbetslös? Jag förstår inte, Vem vill ha den rätten?
Nu ska jag överväga om det är värt att delta i partyt i köket, eller om det är sömn och nya städtag tidigt i morgon förmiddag som är bästa medicinen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar