försvarsställning

Jag har börjat (ha ha ha) gå försvarsställning på det mesta. Det tål att reflektera över. När jag nu Googlade ordet försvarsställning så var bland det första som dök upp ett tal från en man som tycks vara något motsvarande en biskop kanske? i en frikyrka som jag inte vet så hemskt mycket om - men titeln på talet (som var för avgångselever som skulle ut och missionera) var Engagemang utan att inta försvarsställning.
Jag läste igenom det här talet och tyckte och tänkte längs vägen - mycket är annorlunda mycket är likt, men det som jag trots allt behövde tänka ännu en vända på var när han sa att forskning visade att mormoner ofta direkt svarade som om de var kritiserade.

Jag skulle vilja påstå att allt normavvikande är något som behöver utstå ett ifrågasättande - men det behöver kanske inte betyda att man själv ska vara den som hela tiden göra det. Kanske rent utav så är det detta tvivel på sig själv som gör att man ständigt skjuter för högt eller för lågt. Och sen förväntar man sig att andra ska förvänta sig att man är dålig.

Sen när jag skriver detta så vill jag genast protestera och säga Eyy eyy, Hallå! - Man måste ju vara beredd att möta ett ifrågasättande, ha vässat sina argument och hela tiden vara medveten.

Så då antar jag att det handlar om ytterligare en sån här hårfin balansgång. Medveten och stark, att förstå varför man gör det ena eller andra - då är det inte försvar bara för att utan för något man tror på.
Jag har slängt in en liten kommentar på Dagen idag om det här med Svenska Spel. Underskrivet Hannah - men nu vet ni att det är jag- Det var för att jag skickade in texten här nere som jag insåg att jag går i försvar på allt! Och det är inte riktigt klokt egentligen. Det är tramsigt!
För som en karl sa till mej i tisdes - det går ju ganska bra för dej. Det stämmer inte överens med var jag är i dag att ständigt se på allt ur ett försvarsläge!.

Jag hänger inte riktigt med på argumentet: "Om nu Svenska Spel ger bort pengar till ungdomar utan att dessa vet det så ser jag inget problem"..

Är det för att alla barn och ungdomar i organisationerna inte vet som det är okej? Handlar det om att skydda dem från insikten att spel i samband med kemiskt beroende kan vara en dödsdom?
Många vet, många tycker att det är problematiskt - men för att kunna bedriva den verksamhet man har idag är man beroende av dem.
Verksamhet som man är stolt över.

Att staten sen väljer att ge pengar för något så fult som spel till kanske det vackraste man har - barn och ungdoms demokrati - det kanske är ett sätt att köpa sig fri?
Men vad skulle man annars lägga det på?