I förmiddags så satt jag med en kopp oerhört bittert te och tittade på Våra Bästa År samtidigt som två av mina grannar plus en gäst åt frukost. Det är inte så att jag skäms över mina små glädjeämnen men visst - man synar ju dem lite i sömmarna när man helt plötsligt har tre skeptiska killar framför sig som man indirekt tvingar med i tittandet.
I natt så drömde jag en helt surrealistisk dröm, väldigt färgstark och sprakande. Vi var med FS - både gamla och nya samt mitt gamla handbollslag på någon form av läger. Det var väldigt många andra där också och vi var på en väldigt vacker plats. En blandning mellan skånegården på Skansen och kojor som under konfirmationen fast vid medelhavet. Jag satt och lekte med ett strå mot en sten och sen började det brinna.
Allt löste sig. men senare i drömmen så visade det sig att två av killarna var släkt och deras mormor dog.. Begravningen visade sig sen vara lite som de här "bögbegravningarna" som Ingeborg Svensson skriver om i sin avhandling och ännu mer därtill: det var som om att gå på kabaré med eldslukare och folk som blev skjutna ur kanoner.
Allting slutade i alla fall med att jag blev tagen med storm av en kyss och typ försvann in i solnedgången - happily everafter så att säga..
..och detta hade jag ju bakhuvudet när jag satt och synade mina favorit tv-karaktärer. Man kan tycka att det är klychigt - och Ja, idag var det snäppet värre. Det är verkligen en såpa. Och jag älskar det.
Man kan också säga att de är lite knepiga ibland och inte levererar repliker allt för trovärdigt - eller lite stolpigt.. Och de förvärrar ju oftast saker genom att älta dem om och om och om igen.
Men det kanske är det jag gillar allra mest.
För jag ältar visserligen saker - men aldrig som Sami och Lucas eller Austin och Carrie .. Sami och Lucas gjorde slut för evigheter sedan! men trots det så pratar de med varandra, skriker och gapar om vart annat. Sami anklagar Lucas för en massa saker och sen tröstar de varandra och sen skriker de på varandra igen.. men hon säger iallafall att hon älskar honom fortfarande hela tiden. Och han säger samma sak.
De ältar saker högt - det tycker jag nästan är lite lite avundsvärt.
Även om visst - det verkar skitjobbigt också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar