Har kvittrat lite under aftonen om var gränsen går för kulturella uttryck. Allt började med att jag läste att Storbritannien har ett undantag för motorcyklisters hjälmtvång. Turbanen, som inte ger någon säkerhetsaspekt alls, kan ersätta hjälmen som räddar livet på massor av personer. Man kanske kan hävda religionsfrihet, men kan man hävda kulturella uttryck? Skulle då inte punkaren med sin tuppkam också få undantag? De går ju inte att kombinera.
Kulturarv - vad spelar det för roll i den här diskussionen? Handlar det om mångfald? Handlar det rent av om diskriminering? Om bevarande? Konserverande? Eller handlar det "bara" om att få leva det liv man själv har valt?
Om det handlar om att kunna bestämma själv huruvida man ska leva ut sin övertygelse om att turban är rätt, mer rätt än hjälm, så blir det svårt att ha ett bra argument för andra som vill välja bort hjälmen.
Jämförelseargumentet jag fick var om blodtransfusion för jehovas - och jag tänkte först Fel, Fel, Fel. Sen tänkte jag: Varför tänker jag att det är fel?
Svaret blir ju att jag ser Jehovas som en sekt där det finns allt för många element som stör uppfattningarna om omvärlden. Tolkningsutrymmet saknas när någon annan konstant berättar för dig att du bara kan tänka på ett visst sätt. Var ska då gränsen dras? När ska man lita på att personen ifråga har tänkt ut sina beslut själv? Och när ska man bry sig om att kontrollera det? Vem ska kontrollera?
Jag är ett sånt barn av min tid. Inga krig här inte och en stark statskyrka där jag fått blomstra. Vad hade jag ställt för frågor om jag vuxit upp i Syd Korea?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar