Jag går lite som i dvala. I går satt jag i en underlig källare, på en märklig scen, under ett hus där jag gärna skulle bo. Gustav frågade hur det går med min uppsats och jag vet inte. Jag vet inte. Samtigt som vi faschinerades av hur hans loopade röst styrde ljuset på väggen så försökte jag förklara att min uppsats finns där, men den är inte skriven än. Och att jag var lite bekymrad över det - om än inte nedslagen eller trött på den. Och inte riktigt den där hemmavana bekväma ångesten heller - den där undergrävande känslan av att allt måste bli perfekt - för den kanske jag vuxit ifrån. (Ta i trä)
Jag får bara inget gjort. För en vecka sedan så kunde jag åtminstånde se att jag gjorde andra saker - men kan jag säga att det är sant denna veckan? Jag känner mest att jag gått i startgroparna och väntat. Fixat några smågrejer, städat lite - köpt julblomma. Haft en förkylning och små slängar av feber - men det är ju inget ovanligt. Äsch jag vet inte. I måndes när vi hade testventilering så kände jag ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar