Det här med skämt som inte är roliga? Är det inte lite som det ensamma trädet som faller i skogen? Min tvättstuga. Jag är väldigt nära att använda ordet hat på den. Fast sen tror jag ju inte att det är möjligt att hata ett objekt, egentligen. Eller är det det? Jag börjar bli osäker.
Den är helt värdelös. Det är inte bara mitt studielån som möjliggör min ständigt växande garderob - oh nej. Det finns en djupare grund här. En grund som helt seriöst kan få mej att tvivla på solidariteten i världen. Som kan få mej att känna en befrielse i att vara man över migsjälv. Ingen annan att tvätta med eller åt. för hur i hela fridens namn hade det fungerat? jag tvättar isch varannan månad. Galet säger de flesta, helt otänkbart ... greppbart? nej. Det är lite vansinne. Tänk så många strumpbyxor! Men det går ju inte.
Jag mår så dåligt över den här tvättstugan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar