Att ha en dator med fungerande batteri är underbart! För att inte tala om hur effektivt det var att skriva ut den stackars uppsatsen i morse innan vi satte oss i bilen mot hem.
Jag trivs så bra här i min klädkammare. Lite mer varje dag. Kanske för att jag idag fått upp 15 nya tidskriftsamlare - kanske för att jag renbäddade innan jag åkte.
torsdag 30 december 2010
onsdag 29 december 2010
All that I can give
Efter ännu en syndigt lång och varm dusch kan jag medela att jag åter är upptinad. Det tar på krafterna - för att inte säga humöret - att stå ute i skor utan strumpor och vänta tre kvart i 18 minus. Så är det bara. Sen får det vara hur mycket mitt eller Köpenhamns-sidans fel det vill. Jag går sönder.
Nu ska jag borsta med pepsodent och i morgon sover jag hemma i min egen säng igen. Oh vad jag längtar!
Nu ska jag borsta med pepsodent och i morgon sover jag hemma i min egen säng igen. Oh vad jag längtar!
tisdag 28 december 2010
Solen i ryggen
Igår firade vi Sarahs 20 årsdag, den eviga elvaåringen tycks passerat tonåren. Ajja. Det var mycket mycket socker i vart fall. Hela eftermiddagen var ett enda långt kafferep på Pippimanér. Nu har jag precis krupit ner under mina täcken (filt, duntäcke, överkast och duntäcke) och druckit en kopp varm mjölk. Som jag skrev tidigare så är jag väldigt trött.
Jag slås dock av något som måste beskrivas på samma sätt som Lukas igår.
Lillkillen är fem och ett halvt (Det är jättelänge tills han fyller år. Men det har varit längre) och intog nog i runda slängar minst lika mycket socker som mig.. Byt dessutom kaffet mot julmust. Ah.
Energiknippe som var Överallt. Ena stunden i form av en mumie i min halsduk, nästa krälande under golvet för att snart ligga ovanpå sin storasyster...
Jag tror att det som enkelt kan kategoriers som övertrötthet hos en fem och ett halvåring kan återfinnas i en uppsatsskrivande 23åring. Jag är så trött! Men sova? Nej. Det kan jag inte.
Jag slås dock av något som måste beskrivas på samma sätt som Lukas igår.
Lillkillen är fem och ett halvt (Det är jättelänge tills han fyller år. Men det har varit längre) och intog nog i runda slängar minst lika mycket socker som mig.. Byt dessutom kaffet mot julmust. Ah.
Energiknippe som var Överallt. Ena stunden i form av en mumie i min halsduk, nästa krälande under golvet för att snart ligga ovanpå sin storasyster...
Jag tror att det som enkelt kan kategoriers som övertrötthet hos en fem och ett halvåring kan återfinnas i en uppsatsskrivande 23åring. Jag är så trött! Men sova? Nej. Det kan jag inte.
give me one more chance
Det har varit en fin dag idag. Jag har fått träffa Malin! Vi åt lunch med Lena och sen gjorde vi vardagsbestyr som att köpa hårsnoddar, finkamma en bokhandel och inhandla en världskarta med den lilla lyxen att vi gjorde det ihop. I Hässleholm har de ett ställe där man kan skaka egen sallad - typ, det vill säga att man köper storleken på tallrik och sen fyller man den med vad man vill. Så smidigt och så mycket roliga saker! Oh jag höll på att skriva fyllar istället för fyller . En dag kvar på de skånska slätterna. Jag är helt förstörd i språket.
Min uppsats går bra. Jag vill verkligen inte klaga. Men det liksom bubblar över. Jag är så jävla trött. Jag förstår inte varför jag är vaken.
Det finns verkligen en hel del att göra i min uppsats även den dag då jag beslutar mej för att jag fyllt sidorna, inte minst med tanke på det dialektala. Jag har inte riktigt fyllt dem än - två dagar till så kanske, kanske jag har det.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med mediamaterial som bara susar förbi runt mitt huvud. Enklast att inte göra något. Jag har ju fältat klart.. Försöker jag intala mig.
Min uppsats går bra. Jag vill verkligen inte klaga. Men det liksom bubblar över. Jag är så jävla trött. Jag förstår inte varför jag är vaken.
Det finns verkligen en hel del att göra i min uppsats även den dag då jag beslutar mej för att jag fyllt sidorna, inte minst med tanke på det dialektala. Jag har inte riktigt fyllt dem än - två dagar till så kanske, kanske jag har det.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med mediamaterial som bara susar förbi runt mitt huvud. Enklast att inte göra något. Jag har ju fältat klart.. Försöker jag intala mig.
torsdag 23 december 2010
A bit of a boy
Kom på en lite smått pinsam grej idag. Det finns såklart nivåer - men, det är fortfarande något som gav mig en tankeställare.
Olika saker påverkar andedräkten olika. De olika andedräkterna kan störa intrycket olika mycket. Och det finns särskilt en doft som jag finner extremt avtändande.. Inte öl, inte salami, inte lunginflamation. Nej, de kanske inte toppar listan men de försämrar inte läget avsevärt. Persilja är ingen hit men åter nej, Den där enda som säger stop har varit svår att definiera.
Så länge jag kan minnas har detta varit ett problem. Jag gillar den verkligen inte - förknippar den med munsår bland annat... Doften. Själv så använder jag helst pepsodent, sensodyn, denivit eller om det är panik - ICAs white.
Idag har jag så kommit på att den doft jag mår lite illa av är colgate.
Inte döda djur eller cigaretter utan ett annat tandkrämsmärke.
Olika saker påverkar andedräkten olika. De olika andedräkterna kan störa intrycket olika mycket. Och det finns särskilt en doft som jag finner extremt avtändande.. Inte öl, inte salami, inte lunginflamation. Nej, de kanske inte toppar listan men de försämrar inte läget avsevärt. Persilja är ingen hit men åter nej, Den där enda som säger stop har varit svår att definiera.
Så länge jag kan minnas har detta varit ett problem. Jag gillar den verkligen inte - förknippar den med munsår bland annat... Doften. Själv så använder jag helst pepsodent, sensodyn, denivit eller om det är panik - ICAs white.
Idag har jag så kommit på att den doft jag mår lite illa av är colgate.
Inte döda djur eller cigaretter utan ett annat tandkrämsmärke.
Folk fall nu neder
Jag må bara vara en droppe i havet av kommentarer på den här lilla artikeln: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/julens-historia-en-riktig-pr-kupp_5823759.svd
Men. Alltså.
Vad ska man säg? Tror de att det spelar någon roll? Det enda som jag ser att man ju eventuellt skulle kunna göra - för att komma rätt med bekymret - ja, det vore väl att vi firade Jesus födelsedag i maj istället. Om det nu var då han föddes.. Som om dagen är det som spelar roll. Kanske de inte ens uppfattat att vi, i världen, inte firar "samma dag" nu heller.. Visserligen så är det mer samlat nu. Och den här pr-kuppen som jag gissar att man kanske skulle kunna kalla det - har ju lyckats väldigt bra. Vi har enats om ett par dagar som vi firar på. Organiserad vinner.
Men. Alltså.
Livet är värt att fira. Kristendomen är värd att fira. Och det är det vi gör. Tillsammans.
Men. Alltså.
Vad ska man säg? Tror de att det spelar någon roll? Det enda som jag ser att man ju eventuellt skulle kunna göra - för att komma rätt med bekymret - ja, det vore väl att vi firade Jesus födelsedag i maj istället. Om det nu var då han föddes.. Som om dagen är det som spelar roll. Kanske de inte ens uppfattat att vi, i världen, inte firar "samma dag" nu heller.. Visserligen så är det mer samlat nu. Och den här pr-kuppen som jag gissar att man kanske skulle kunna kalla det - har ju lyckats väldigt bra. Vi har enats om ett par dagar som vi firar på. Organiserad vinner.
Men. Alltså.
Livet är värt att fira. Kristendomen är värd att fira. Och det är det vi gör. Tillsammans.
tisdag 21 december 2010
Långsamt långsamt
Min mormor berättade att de hade 23 minusgrader. Det är väldigt kallt när det är det i Blekinge. Just nu är jag i Alvesta. Det är vackert ute.
Jag fick en kalender från Synskadades Riksförbund - Årets ledarhundsvalpar - den är så fantastiskt söt! När vi stod på stationen och väntade på spårändringen var där en helt ljuvlig liten buse alldeles bakom mig. Blond blandras med mycket pudel. Kan hända spaniel också? Ljuvlig.
Jag kan avslöja att detta tåget inte är anpassat för luftburen citrusallergi. Hemma på min korridor har de börjat röka inne. Tur kanske att det är ny termin snart. Undrar bara vad jag ska läsa då..
Jag fick en kalender från Synskadades Riksförbund - Årets ledarhundsvalpar - den är så fantastiskt söt! När vi stod på stationen och väntade på spårändringen var där en helt ljuvlig liten buse alldeles bakom mig. Blond blandras med mycket pudel. Kan hända spaniel också? Ljuvlig.
Jag kan avslöja att detta tåget inte är anpassat för luftburen citrusallergi. Hemma på min korridor har de börjat röka inne. Tur kanske att det är ny termin snart. Undrar bara vad jag ska läsa då..
måndag 20 december 2010
the one who came runnin'
I happen to be happy with all my happiness laying in front of me. See I live my life like it´s one big christmas eve and it's make me happy, happy, happy!
I don´t want a lot for christmas
"Ally, what makes your problems bigger then anyone elses?"
"They are mine"
söndag 19 december 2010
the past, the present
Oh nya roliga app:s på Nyllet! Vilka ord som jag använt mest i mina statusuppdateringar. Det slår an min utvärderingsnerv. Oh ja, jag älskar utvärderingar.
Kul kuriosa är således att de som använts mest är varandras motsatser:
Kul kuriosa är således att de som använts mest är varandras motsatser:
Lite Använd 24 gångerDärefter finner vi något viktigt -
Mycket Använd 20 gånger
Mej Använd 16 gånger.. efterföljt av den mer velande sidan i mig ..
Nog Använd 15 gångerJag är något lättad över att
Kanske Använd 14 gånger
Hemma Använd 12 gångerslår
Kyrkomotet Använd 10 gånger. Däremot trodde jag kanske att ...
Funderar Använd 12 gånger... skulle vara mer flitigt använda. Lika så med -
Undrar Använd 11 gånger
Borde Använd 10 gånger
Kyrkans Använd 9 gångerMedan följande bara är lite latjo att de hamnar bredvid varandra...
Tenta Använd 8 gånger
Kaffe Använd 8 gånger
Ihop Använd 8 gånger
Fortfarande Använd 8 gånger
fredag 17 december 2010
it´s my party
Jag gjorde något fult precis. Och om jag twittrar om det så riskerar jag att det låter som skryt vilket vore mycket okvinnligt. Om än väldigt kulturelitistiskt av mig. Rent av något som skulle befästa mig som en del av overklighetensfolk.. vilket i o för sig detta inlägg också gör. Stegla mig inte - även då jag som medveten och overklig kanske förtjänar det.Det var en kall dag i december. Jag hade tagit mina vitaminer, förundrats över prisskillnader samt blivit hyllad och sönderplockad vid en uppsatshandledning. Dagen, som inte kändes som en fredag, rullade vidare i sakta mak då jag, den unga kvinna som är huvudpersonen för berättelsen, insåg att jag förträngt behovet av mat. De närbelägna inköpsställena hade alla slagit igen. Fredag tycktes betyda kortare arbetsdag för flera andra men då detta inte inkluderade mig så stapplade jag mig fram i snöraset på halt underlag mot maten som ännu serverades på det vita universitetsområdet.
Hoppande av frustration fann jag mig i kö i flera minuter. Så där stod jag, läste betydligt mer på flaskorna som stod i min väg än jag behövde. Om jag hade tittat upp kanske någon hade sett frustrationen i min blick, det ville jag givetvis undvika. Väl framme vid disken beställde jag och i förbifarten tog jag del av information som inte var menad för mig. Den rätt jag nyligen beställt och betalat var dessvärre slut. Endast två beställningar skulle gå igenom. Handlingskraftig, frustrerad och mycket otålig så klev jag fram till den unga mannen som skulle betjäna oss alla. Jag log varmt. Var min rätt en av de två? Det var svårt för honom att svara på min enkla fråga - så jag svarade åt honom. Om inte det finns nog med köttbullar kan jag ta lite bönor som protein också. För att täcka upp.
Naturligtvis fick jag min mat. Och bakom mig i kön stod en annan ung man som egentligen beställt den innan mig. Så där - Påtal om strukturella maktövertag.
torsdag 16 december 2010
Lover man
Har knappt lämnat sängen idag. Vad jag har förstått så snöar det ute - om jag är kryare i morgon vill jag springa en runda. Idag har jag istället ätit mycket och tränat hjärncellerna. Och tårkanalerna. #prataomdet känns helt surrealistiskt, ångestladdat och viktigt.
Surrealistiskt för att jag inte är van vid att få höra alla möjliga berättelser sexuella -övergrepp och -ångestmöten. Jag är inte van. Och jag vill helst inte bli van. Jag vill slippa.
Just därför är det ångestladdat.. Jag vill slippa. Och vad säger det om mig?
Jag säger inte att jag inte tror på händelserna. Jag säger inte att de inte borde kunna prata om det. Inte att vi inte borde lyssna. Inte att vi alla inte borde prata om det.
Jag inser också att vi borde prata om det. Det är viktigt. Teresa Axner skrev ett fantastiskt blogginlägg. Liksom bloggen Tovemaria
Det är ångestladdat för få saker tjatar jag väl mer om? Det är viktigt att flytta på normerna. Det är viktigt att de strukturella övergreppen slutar. Det är viktigt att vi pratar om det.
Så vad säger det om mig att jag vill slippa?
Surrealistiskt för att jag inte är van vid att få höra alla möjliga berättelser sexuella -övergrepp och -ångestmöten. Jag är inte van. Och jag vill helst inte bli van. Jag vill slippa.
Just därför är det ångestladdat.. Jag vill slippa. Och vad säger det om mig?
Jag säger inte att jag inte tror på händelserna. Jag säger inte att de inte borde kunna prata om det. Inte att vi inte borde lyssna. Inte att vi alla inte borde prata om det.
Jag inser också att vi borde prata om det. Det är viktigt. Teresa Axner skrev ett fantastiskt blogginlägg. Liksom bloggen Tovemaria
Det är ångestladdat för få saker tjatar jag väl mer om? Det är viktigt att flytta på normerna. Det är viktigt att de strukturella övergreppen slutar. Det är viktigt att vi pratar om det.
Så vad säger det om mig att jag vill slippa?
onsdag 15 december 2010
all I can think of
Analysera saker - ja.
Skriva analyskapitel - nej.
Skriva analytisk text - ja.
Varför är det så svårt? Varför får jag inte ett lyckorus och producerar tolv sidor text så att jag sen kan vraka bort allt det som jag inte vill ha? Varför?
Och varför är det så svårt att transkribera sin egen röst? Kommer det att bli lättare när jag gör det avlönat istället för att låna pengar för att få lov att göra det? Eller är det just att det är jag. Det är min förkylda stämma som ständigt om och igen avbryter min informant med små ursäkter om att min uppsats skulle kunna vara en annan - och den andra skulle vara bättre. Om jag bara inte var så trött.
Men. Så här i trötthetens tider - jag kan medela att jag återigen kvalificerar mig till "Du som har något mer ursäkter om du råkar somna i soppan eller glömma ett möte". Jag har nämligen åter igen dalat och återfinnes på 140 i värde istället för 800. Jag är en så dålig aktie. Men den här indiska soppan som jag nyss ätit var helt fantastiskt. Den hade gröna linser, stora vita bönor, berlottibönor och bondbönor. Samt massor av grönsaker och färska tomater istället för bara konserverade. (Nu har jag visserligen läst att de konserverade kan innehålla mer näringsämnen, men det glömmer vi ett ögonblick och gläds)
Skriva analyskapitel - nej.
Skriva analytisk text - ja.
Varför är det så svårt? Varför får jag inte ett lyckorus och producerar tolv sidor text så att jag sen kan vraka bort allt det som jag inte vill ha? Varför?
Och varför är det så svårt att transkribera sin egen röst? Kommer det att bli lättare när jag gör det avlönat istället för att låna pengar för att få lov att göra det? Eller är det just att det är jag. Det är min förkylda stämma som ständigt om och igen avbryter min informant med små ursäkter om att min uppsats skulle kunna vara en annan - och den andra skulle vara bättre. Om jag bara inte var så trött.
Men. Så här i trötthetens tider - jag kan medela att jag återigen kvalificerar mig till "Du som har något mer ursäkter om du råkar somna i soppan eller glömma ett möte". Jag har nämligen åter igen dalat och återfinnes på 140 i värde istället för 800. Jag är en så dålig aktie. Men den här indiska soppan som jag nyss ätit var helt fantastiskt. Den hade gröna linser, stora vita bönor, berlottibönor och bondbönor. Samt massor av grönsaker och färska tomater istället för bara konserverade. (Nu har jag visserligen läst att de konserverade kan innehålla mer näringsämnen, men det glömmer vi ett ögonblick och gläds)
söndag 12 december 2010
Allt jag ser
Det är dimmigt i mig. Febrig och skraltig. Det som dock sticker ut är inte den febriga förkylningen utan att jag blöder i naveln. Det är väl konstigt?
torsdag 9 december 2010
Och mitt i tårtan ska namnskylten stå
Jag skulle vilja sjunga en visa om hur glad jag är att jag funnit kärlek till blek- selleri. Äntligen! Så svårt som jag haft för detta märkliga fenomen. Som en egen del av tungan. Vad smakar det egentligen? fel var svaret men nu är svaret istället gott.
Inte annat än att jag undrar om det finns en sång om selleri från Majas alfabet eller dylikt. Den skulle jag då kunna brista ut i.
Medan jag sjunger kan jag packa en resväska ty i morgon beger jag mot den eviga ungdomens stad. Ah. Det är en hel del som ska avhandlas i helgen. Tur att jag blev på strålande humör efter min råmanusinlämning och selleriwok. Lättare att avhandla om jag sjungit medan jag packade.
Inte annat än att jag undrar om det finns en sång om selleri från Majas alfabet eller dylikt. Den skulle jag då kunna brista ut i.
Medan jag sjunger kan jag packa en resväska ty i morgon beger jag mot den eviga ungdomens stad. Ah. Det är en hel del som ska avhandlas i helgen. Tur att jag blev på strålande humör efter min råmanusinlämning och selleriwok. Lättare att avhandla om jag sjungit medan jag packade.
onsdag 8 december 2010
söndag 5 december 2010
let us adore
Jag vill bara gråta när jag ser att det nu är över 1500 fans på Vi jobbar inte gratis åt kulturministern. Idag är FNs frivillig-dag. Jag vill bara gråta.
Det trillar in hur mycket exempel som helst på vad som vore dumma volontärsektorer - vården kommer väl högst, av vad jag sett. Skolan också.
Egentligen är det riktigt riktigt bra exempel på sektorer där det funkar väldigt bra. Det finns ingen som påstår att kirurgen eller undersköterskan ska vara volontär - men i väntjänst så är det fantastiskt. Ingen lärare bör vara volontär - men det är inte så dumt med klassmorfars eller rastvakter. Det vore kanske toppen med fler vuxna vid de pedagogiska måltiderna.
En sak som jag tror bidrar till att jag mest bara vill gråta är att när alla reser sig så här och förväntar sig bli utan lön. När en tror att en är "värdelös" .. För det är ju trots allt vad de säger. De säger inte bara att människokraften hos en volontär är helt dum och onödig, de förväntar sig också att alla ser dem just så.
Om inte ens vi som är utbildade och peppade på att dela med oss av våra kunskaper - hur fasen ska någon annan våga tro att vi kan något?
Det trillar in hur mycket exempel som helst på vad som vore dumma volontärsektorer - vården kommer väl högst, av vad jag sett. Skolan också.
Egentligen är det riktigt riktigt bra exempel på sektorer där det funkar väldigt bra. Det finns ingen som påstår att kirurgen eller undersköterskan ska vara volontär - men i väntjänst så är det fantastiskt. Ingen lärare bör vara volontär - men det är inte så dumt med klassmorfars eller rastvakter. Det vore kanske toppen med fler vuxna vid de pedagogiska måltiderna.
En sak som jag tror bidrar till att jag mest bara vill gråta är att när alla reser sig så här och förväntar sig bli utan lön. När en tror att en är "värdelös" .. För det är ju trots allt vad de säger. De säger inte bara att människokraften hos en volontär är helt dum och onödig, de förväntar sig också att alla ser dem just så.
Om inte ens vi som är utbildade och peppade på att dela med oss av våra kunskaper - hur fasen ska någon annan våga tro att vi kan något?
lördag 4 december 2010
aldrig aldrig ensam
En så underlig dag det har varit. Erik hade sagt att vi skulle gå upp klockan sju - för han ville se på julkalendern. Sen hade han inte ställt någon klocka så vi vaknade vid halv tio. Alla tre segade vi ganska länge och när vi väl kom ut i köket och åt frukost framför tvn hade S Förändras börjat. Som jag sagt innan idag - jag fastnade. Det är härlig tv. Mer sånt! Från alla partierna. Och vad glad jag blev att jag har svtplay i iphonen.
Men så småning om så mötte jag upp ungdomarna på stan och vi åkte ut till Polismuseet. De hade jätte mycket om uniformen! Jag blev lite lycklig. I kväll gick jag på teater - Sex roller söker en författare. Satt längst fram. De var jätte bra. Ni som vill gå på teater. Gå och se den. Men först borde ni gå och se Processen. För den är också helt fantastisk.
Men så småning om så mötte jag upp ungdomarna på stan och vi åkte ut till Polismuseet. De hade jätte mycket om uniformen! Jag blev lite lycklig. I kväll gick jag på teater - Sex roller söker en författare. Satt längst fram. De var jätte bra. Ni som vill gå på teater. Gå och se den. Men först borde ni gå och se Processen. För den är också helt fantastisk.
As I live and breath
Idag har jag lyssnat på Mona och tårarna föll över kinderna. Det var bra det hon sa. Klokt. Läs det gärna och diskutera det, och fundera över vad Ung vänster sa.. Det är så det är att vara svensk. Och Mona säger att det är detta som det är att vara sosse, allt det som hon sa. Jag vet inte om jag håller med. På sätt och vis gör jag det - men på ett annat sätt så känns det som om att när de andra ska ta avstamp i vad hon säger så blir det på två väldigt olika sätt.
1. Vi borde gjort det som moderaterna gjorde Innan dem.
2. Vi har en värdegrund. Då är allting annorlunda.
Inget av de här är egentligen speciellt bra, tror jag. Det är konstigt att hylla en politik som man har strävat emot i över fyra år. Det är fel att påstå att man är de som har en värdegrund. Och att börja rota i organisationsformen.. Det är också ett sätt att säga, om än indirekt, att andra (miljöpartiet) är är bättre.
Jag kände det inte när jag gick där och lyssnade livestreamat - men det kommer nu i efterhand - det här med att underkänna sigsjälva på det sättet. Är det verkligen vad man vill? Det kan vara gött och stabilt, tryggt och skönt att ha ett gigantparti. Men så är det inte längre.
Och flera av dem efterlyste en kritik mot politiken man fört de senaste 20 åren när klyftorna ökat stadigt.
Jag vet inte. De är så förvånade över att moderaterna visat sig regeringsdugliga. Det största jag funderar på ikväll är nog: Vad hade hänt om moderaterna inte reformerades? Vad hade hänt då?
1. Vi borde gjort det som moderaterna gjorde Innan dem.
2. Vi har en värdegrund. Då är allting annorlunda.
Inget av de här är egentligen speciellt bra, tror jag. Det är konstigt att hylla en politik som man har strävat emot i över fyra år. Det är fel att påstå att man är de som har en värdegrund. Och att börja rota i organisationsformen.. Det är också ett sätt att säga, om än indirekt, att andra (miljöpartiet) är är bättre.
Jag kände det inte när jag gick där och lyssnade livestreamat - men det kommer nu i efterhand - det här med att underkänna sigsjälva på det sättet. Är det verkligen vad man vill? Det kan vara gött och stabilt, tryggt och skönt att ha ett gigantparti. Men så är det inte längre.
Och flera av dem efterlyste en kritik mot politiken man fört de senaste 20 åren när klyftorna ökat stadigt.
Jag vet inte. De är så förvånade över att moderaterna visat sig regeringsdugliga. Det största jag funderar på ikväll är nog: Vad hade hänt om moderaterna inte reformerades? Vad hade hänt då?
fredag 3 december 2010
dream dream dream
Jag är faktiskt riktigt riktigt arg. Det hör inte till vardagen längre så jag är nästan lite smått chockad över att jag kan reagera så kraftigt.
Men jag blir förbannad på det här. I fem dagar (!) har jag varit med i facket, fem. Och redan är jag så arg att det bubblar i kroppen. Jag är arg på hela förbaskade ångest-medelklass-Sverige som inte vet hur man själv ska bli lycklig. Som behöver något att mäta sig emot. Som gnäller och gnäller och gnäller på att ingen någonsin lyssnar. När jag ser att jag när jag kommer ut på arbetsmarknaden kommer att tjäna omkring 5000 mer i månaden än min syster när hon är färdig - jag som jobbar i stackars stackars kultureliten, så tycker jag inte att det är speciellt lite. Vi kommer att ha pluggat ungefär lika länge och jag vill inte nedvärdera mina kunskaper på något vis - men hon kommer att kunna rädda liv! Just det. För det är inte vi i kultursektorn som har det sämst.
Hur - Hur lite omvärlds bild har man när man skriver att "nästa steg" är att ha volontärer inom vården? Det har vi redan. Det har vi haft länge. Kulturen ligger efter. Idrotten är byggd av volontärer, ideell sektor - surprise, lika så. Folkrörelse! Att lära sig saker tillsammans! På riktigt! Det är coolt inte farligt!
Varför tror ni att det bara kommer bli överklasstanter som utgör kulturen? Varför? För att det är de som har tid att vara ideella? Det är ju inte sant. Den mest typiska volontären är inte överklass. Det är en fotbollsmamma eller en tonårsaktivist. Om kulturministern är beredd att satsa på att någon ska känna lika mycket för ett museum som de gör för sin dotters handbollslag så borde kulturen jubla och stötta det arbetet inte krossa henne!
Men jag blir förbannad på det här. I fem dagar (!) har jag varit med i facket, fem. Och redan är jag så arg att det bubblar i kroppen. Jag är arg på hela förbaskade ångest-medelklass-Sverige som inte vet hur man själv ska bli lycklig. Som behöver något att mäta sig emot. Som gnäller och gnäller och gnäller på att ingen någonsin lyssnar. När jag ser att jag när jag kommer ut på arbetsmarknaden kommer att tjäna omkring 5000 mer i månaden än min syster när hon är färdig - jag som jobbar i stackars stackars kultureliten, så tycker jag inte att det är speciellt lite. Vi kommer att ha pluggat ungefär lika länge och jag vill inte nedvärdera mina kunskaper på något vis - men hon kommer att kunna rädda liv! Just det. För det är inte vi i kultursektorn som har det sämst.
Hur - Hur lite omvärlds bild har man när man skriver att "nästa steg" är att ha volontärer inom vården? Det har vi redan. Det har vi haft länge. Kulturen ligger efter. Idrotten är byggd av volontärer, ideell sektor - surprise, lika så. Folkrörelse! Att lära sig saker tillsammans! På riktigt! Det är coolt inte farligt!
Varför tror ni att det bara kommer bli överklasstanter som utgör kulturen? Varför? För att det är de som har tid att vara ideella? Det är ju inte sant. Den mest typiska volontären är inte överklass. Det är en fotbollsmamma eller en tonårsaktivist. Om kulturministern är beredd att satsa på att någon ska känna lika mycket för ett museum som de gör för sin dotters handbollslag så borde kulturen jubla och stötta det arbetet inte krossa henne!
kraft till tjänst är tjänstens lön
Jag är jävligt ideell. Och jag tycker fortfarande att det är ganska gött. Det är roligt, det är engagerande och det är fortfarande otroligt lärorikt. Jag planerar en framtid av att fortsätta vara ideell.
Jag har en heltidssysselsättning där jag lånar pengar för att en dag få ett jobb som kanske är lika roligt som det jag gör ideellt. Och visst söker jag jobb. Det gör jag när de där fantastiska jobben dyker upp - de som jag sen inte får - och då blir jag visserligen lite bitter emellanåt och tänker det är bara för att jag bara är ideell. För det där med att det ser snyggt ut på cv:et - jag tvivlar starkt på om det stämmer. På ett sätt så är jag ju i alla fall, hur driven och engagerad och duktig jag än må vara, så är jag ju tjejen som inte tar betalt. Kan man gå så långt som att säga att det jag gör är okej för att eller kanske om de slipper att ge mig betalt - det är det ju bara liksom inte värt.
Jag är bra på att vara ideell. Det måste man säg. Ingen kan klaga på att drivet inte finns där - beror det då på att det inte är någon som har rätt att mäta mina prestationer? Är det så att om någon gav mig lön så skulle det vara annorlunda? Det borde ju då innebära att det som jag nu gör, det som inte ger mig några pengar, det finns det ingen som kan eller ska lita på.
Om ingen kan eller ska förutsätta att jag gör det jag säger att jag ska göra - då kommer jag att sluta. Jag gör faktiskt inte det här bara för mig själv. Det är roligt, engagerande och lärorikt ... Men jag gör det också för att jag vill möjliggöra för alla andra att göra samma sak. Jag har ett mål, det finns ett syfte och en idé som jag jobbar efter och det är stort att få lov att ge. Kalla mig hur pretto du vill men det är fantastiskt att få lov att ge.
Kanske är det därför som jag inte riktigt förstår det här uppropet som var i DN igår. "Vi jobbar inte gratis åt kulturministern". Det börjar bli en grej på facebook och fackförbundet jag gick med i för en knapp vecka sedan har gjort en skrivelse. Ett fackförbund där jag hade tänkt mig jobba ideellt.
Om man tror att man kan konkurrera ut arbetskraft med ideella krafter så är nog detta ett ganska vettigt upprop. Det är dumt att dra in på kulturen. Jättedumt. Och visst vill jag jobba i kultursektorn och tjäna pengar så att jag kan ha det gött, det är verkligen så jag tänkt mig livet. Men jag förstår fortfarande inte - för det är inte det folket säger. Istället hånas volontärarbete - ideell kraft - och det tycker jag är puckat!
Visst ska det handla om att det ska finnas kvar jobb i kultursektorn - precis som vi måste göra allt för att ha kvar jobb med utbildad personal på andra ställen i samhället ... kyrkan, skolan, vården.. men precis som dessa institutioner kämpar för att hålla engagemanget uppe hos sitt folk, sina medlemmar, så tror jag nog att det ideella engagemanget snarare skapar driv och än mer engagemang. Det kan absolut skapa en mer tillgänglig kultur. Människor mår bra av att engagera sig ideellt tror jag - kanske just för att ingen sätter en prislapp på vad man kan. Det betyder inte att det inte är värdefullt.
Om ingen förväntar sig att jag ska leva upp till den jag vill vara - då kommer jag att sluta. Jag planerar inte att sluta, jag vet att det jag gör spelar roll.
Jag har en heltidssysselsättning där jag lånar pengar för att en dag få ett jobb som kanske är lika roligt som det jag gör ideellt. Och visst söker jag jobb. Det gör jag när de där fantastiska jobben dyker upp - de som jag sen inte får - och då blir jag visserligen lite bitter emellanåt och tänker det är bara för att jag bara är ideell. För det där med att det ser snyggt ut på cv:et - jag tvivlar starkt på om det stämmer. På ett sätt så är jag ju i alla fall, hur driven och engagerad och duktig jag än må vara, så är jag ju tjejen som inte tar betalt. Kan man gå så långt som att säga att det jag gör är okej för att eller kanske om de slipper att ge mig betalt - det är det ju bara liksom inte värt.
Jag är bra på att vara ideell. Det måste man säg. Ingen kan klaga på att drivet inte finns där - beror det då på att det inte är någon som har rätt att mäta mina prestationer? Är det så att om någon gav mig lön så skulle det vara annorlunda? Det borde ju då innebära att det som jag nu gör, det som inte ger mig några pengar, det finns det ingen som kan eller ska lita på.
Om ingen kan eller ska förutsätta att jag gör det jag säger att jag ska göra - då kommer jag att sluta. Jag gör faktiskt inte det här bara för mig själv. Det är roligt, engagerande och lärorikt ... Men jag gör det också för att jag vill möjliggöra för alla andra att göra samma sak. Jag har ett mål, det finns ett syfte och en idé som jag jobbar efter och det är stort att få lov att ge. Kalla mig hur pretto du vill men det är fantastiskt att få lov att ge.
Kanske är det därför som jag inte riktigt förstår det här uppropet som var i DN igår. "Vi jobbar inte gratis åt kulturministern". Det börjar bli en grej på facebook och fackförbundet jag gick med i för en knapp vecka sedan har gjort en skrivelse. Ett fackförbund där jag hade tänkt mig jobba ideellt.
Om man tror att man kan konkurrera ut arbetskraft med ideella krafter så är nog detta ett ganska vettigt upprop. Det är dumt att dra in på kulturen. Jättedumt. Och visst vill jag jobba i kultursektorn och tjäna pengar så att jag kan ha det gött, det är verkligen så jag tänkt mig livet. Men jag förstår fortfarande inte - för det är inte det folket säger. Istället hånas volontärarbete - ideell kraft - och det tycker jag är puckat!
Visst ska det handla om att det ska finnas kvar jobb i kultursektorn - precis som vi måste göra allt för att ha kvar jobb med utbildad personal på andra ställen i samhället ... kyrkan, skolan, vården.. men precis som dessa institutioner kämpar för att hålla engagemanget uppe hos sitt folk, sina medlemmar, så tror jag nog att det ideella engagemanget snarare skapar driv och än mer engagemang. Det kan absolut skapa en mer tillgänglig kultur. Människor mår bra av att engagera sig ideellt tror jag - kanske just för att ingen sätter en prislapp på vad man kan. Det betyder inte att det inte är värdefullt.
Om ingen förväntar sig att jag ska leva upp till den jag vill vara - då kommer jag att sluta. Jag planerar inte att sluta, jag vet att det jag gör spelar roll.
a feeling
Jag har haft en kortare telefonintervju idag med officer som inte är min pappa. Han rättade mig när jag använde ordet regler och sa att de kallade det för bestämmelser - vilket absolut är viktigt för mig att veta! Och det står ju dessutom i de dokument jag har så det är ju inte så kontroversiellt egentligen. Frågan är ju ändå vad det betyder eftersom att "vanligt folk" trodde att det var regler, vilket ju är helt felaktigt då det istället är bestämmelser ...
lag, föreskrift, stadga, stadgande, förordning, regel, norm, påbud, reglemente, ukas, stipulation, statut, klausul, paragraf, villkor, ändamål, uppgift, mål; öde, skickelse, kall , missionKanske borde hitta lite fler Officerare att resonera med så att jag förstår detta bättre.
torsdag 2 december 2010
Even thouh
Jag blir grymt tjurig när det är så många delar av min kropp som somnar.. Men inte alla. Vad ska jag göra? Jag har borstat om mina tänder. Jag är inte hungrig. Har visserligen ont lite var stans - men jag vill bara sova. Känner mej så ynklig.
Ah. Och det där inlägget som är skrivet mellan två och tre i natt var när Gustav skulle försöka lära sig min telefon.
Ah. Och det där inlägget som är skrivet mellan två och tre i natt var när Gustav skulle försöka lära sig min telefon.
The snow keep on falling
Jag hade en helt fruktansvärd dröm i natt. Tillbaka i början på nittiotalet och som en vålnad i mitt eget hem. Mamma och Tutts skrek och grät på varandra. Det var som en psykfilm flera gånger om.
I övrigt var natten fin. Igår så firade jag Mias födelsedag och Gustavs premiär. Processen var grym. Han vet vad han gör den där karln när han regisserar. Och det är så härligt gäng.. Det är det nästan jämt.
Ikväll hade jag planer på att dricka te och äta nybakade lussekatter med Kulturförvaltningen men vi har fått förhinder igen. Dumt. I morgon behöver jag verkligen skriva. Sen kommer Erik!
I övrigt var natten fin. Igår så firade jag Mias födelsedag och Gustavs premiär. Processen var grym. Han vet vad han gör den där karln när han regisserar. Och det är så härligt gäng.. Det är det nästan jämt.
Ikväll hade jag planer på att dricka te och äta nybakade lussekatter med Kulturförvaltningen men vi har fått förhinder igen. Dumt. I morgon behöver jag verkligen skriva. Sen kommer Erik!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)