Har knappt lämnat sängen idag. Vad jag har förstått så snöar det ute - om jag är kryare i morgon vill jag springa en runda. Idag har jag istället ätit mycket och tränat hjärncellerna. Och tårkanalerna. #prataomdet känns helt surrealistiskt, ångestladdat och viktigt.
Surrealistiskt för att jag inte är van vid att få höra alla möjliga berättelser sexuella -övergrepp och -ångestmöten. Jag är inte van. Och jag vill helst inte bli van. Jag vill slippa.
Just därför är det ångestladdat.. Jag vill slippa. Och vad säger det om mig?
Jag säger inte att jag inte tror på händelserna. Jag säger inte att de inte borde kunna prata om det. Inte att vi inte borde lyssna. Inte att vi alla inte borde prata om det.
Jag inser också att vi borde prata om det. Det är viktigt. Teresa Axner skrev ett fantastiskt blogginlägg. Liksom bloggen Tovemaria
Det är ångestladdat för få saker tjatar jag väl mer om? Det är viktigt att flytta på normerna. Det är viktigt att de strukturella övergreppen slutar. Det är viktigt att vi pratar om det.
Så vad säger det om mig att jag vill slippa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar