Jag är jävligt ideell. Och jag tycker fortfarande att det är ganska gött. Det är roligt, det är engagerande och det är fortfarande otroligt lärorikt. Jag planerar en framtid av att fortsätta vara ideell.
Jag har en heltidssysselsättning där jag lånar pengar för att en dag få ett jobb som kanske är lika roligt som det jag gör ideellt. Och visst söker jag jobb. Det gör jag när de där fantastiska jobben dyker upp - de som jag sen inte får - och då blir jag visserligen lite bitter emellanåt och tänker det är bara för att jag bara är ideell. För det där med att det ser snyggt ut på cv:et - jag tvivlar starkt på om det stämmer. På ett sätt så är jag ju i alla fall, hur driven och engagerad och duktig jag än må vara, så är jag ju tjejen som inte tar betalt. Kan man gå så långt som att säga att det jag gör är okej för att eller kanske om de slipper att ge mig betalt - det är det ju bara liksom inte värt.
Jag är bra på att vara ideell. Det måste man säg. Ingen kan klaga på att drivet inte finns där - beror det då på att det inte är någon som har rätt att mäta mina prestationer? Är det så att om någon gav mig lön så skulle det vara annorlunda? Det borde ju då innebära att det som jag nu gör, det som inte ger mig några pengar, det finns det ingen som kan eller ska lita på.
Om ingen kan eller ska förutsätta att jag gör det jag säger att jag ska göra - då kommer jag att sluta. Jag gör faktiskt inte det här bara för mig själv. Det är roligt, engagerande och lärorikt ... Men jag gör det också för att jag vill möjliggöra för alla andra att göra samma sak. Jag har ett mål, det finns ett syfte och en idé som jag jobbar efter och det är stort att få lov att ge. Kalla mig hur pretto du vill men det är fantastiskt att få lov att ge.
Kanske är det därför som jag inte riktigt förstår det här uppropet som var i DN igår. "Vi jobbar inte gratis åt kulturministern". Det börjar bli en grej på facebook och fackförbundet jag gick med i för en knapp vecka sedan har gjort en skrivelse. Ett fackförbund där jag hade tänkt mig jobba ideellt.
Om man tror att man kan konkurrera ut arbetskraft med ideella krafter så är nog detta ett ganska vettigt upprop. Det är dumt att dra in på kulturen. Jättedumt. Och visst vill jag jobba i kultursektorn och tjäna pengar så att jag kan ha det gött, det är verkligen så jag tänkt mig livet. Men jag förstår fortfarande inte - för det är inte det folket säger. Istället hånas volontärarbete - ideell kraft - och det tycker jag är puckat!
Visst ska det handla om att det ska finnas kvar jobb i kultursektorn - precis som vi måste göra allt för att ha kvar jobb med utbildad personal på andra ställen i samhället ... kyrkan, skolan, vården.. men precis som dessa institutioner kämpar för att hålla engagemanget uppe hos sitt folk, sina medlemmar, så tror jag nog att det ideella engagemanget snarare skapar driv och än mer engagemang. Det kan absolut skapa en mer tillgänglig kultur. Människor mår bra av att engagera sig ideellt tror jag - kanske just för att ingen sätter en prislapp på vad man kan. Det betyder inte att det inte är värdefullt.
Om ingen förväntar sig att jag ska leva upp till den jag vill vara - då kommer jag att sluta. Jag planerar inte att sluta, jag vet att det jag gör spelar roll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar