Don't say a word

Ibland så blir man så upprörd att man blir tyst. Det kan komma väldigt olägligt för man kan ju inte alls argumentera för sig på det sättet. Men det finns andra tystnader också - det blir mycket narrativa tankar nu i och med berättar kursen - idag kände jag av att jag helt struntade i att artigt argumentera emot min granne som ville städa golven själv. Skönt, tänkte jag. Härom kvällen så sa jag: Nej, nu måste jag vara tyst annars kommer jag säga något ogenomtänkt. Det är en helt annan tystnad. Jag har också idag varit tyst för att inte uppmuntra samtal. Ytterligare en tystnad. Jag har valt en skriftlig berättelse till min tenta - den innehåller också tystnader. Och jag minns Petra von Kants bittra tårar och det massiva tystnaden som skrek ut känslor på scenen.
Det är vackert. Även om jag kan få för mig att bränna böckerna ibland.

A cloud across the sun

I need to tell you
How you light up every second of the day
But in the moonlight
You just shine like a beacon on the bay

Vanskliga tecken är som jag tidigare varit inne på alla dessa drömska nätter. Det är också när jag vaknar sjungandes på en Winnerbäcklåt. Eller när jag blir rosig om kinderna av There is something about The way You look tonight - fast att jag inte vet det. Och jag känner att det inte spelar någon som helst roll hur egentligen - det är ju alltid något jag inte kan förklara.
Det är vanskligt. Det är det.

And I can't explain.
Så jag gör det där som nu börjar bli en vana. Jag städar och slänger ut.
För jag vet inte vad jag ska göra.

Oh, take me back to the start.

Oh vad glad jag blev när jag hittade kommentaren på förra inlägget! Jag undviker gärna statestik och sånt för att jag vet att jag skulle kunna bli väldigt brydd med sånt - men uppmuntran är ju alltid roligt att få! Ja. Jag blev verkligen väldigt glad. Kanske lite särskilt för att jag beundrar Vendla

Jag känner att jag behöver spinna vidare lite på det där med att vara sjuk. Förra veckan så var det en spark i häcken för att få iväg mej att ta de där proverna vilka jag sen fått tillbaka idag. Ja, du Hannah. De flesta som tar en tablett får ett skyhögtvärde efter den här perioden. Över tusen, kanske flera tusen. Du har 340, ah så du får fortsätta med dem hela livet - men det är inget fel på dig annars! Skönt att höra.

När jag var liten så ville jag ha alla sprutor och prover tagna i armen. Jag hade en personlig relation till min Agneta som var fenomenal på att sticka. Armen kändes inte och var spännande - fingret var mesigt litet och gjorde fruktansvärt ont - så vem vill utsätta sig för det? Sen har det verkligen bara gått utförs. Jag vet inte varför men det är för många sjuksköterskor som är för dåliga på att stickas. Och det klart att man känner det. Nu har det gått så långt att jag efter lite klämmande brukar viska fram att jag är lite nervös och att det brukar gå bättre om man sticker mig i handen. Trots att jag säger detta så är det nästan ingen som tror mig. Men vet du, det gör så onödigt ont där nere.. Ja, eller så gör det onödigt ont när du gräver omkring inuti mig och misslyckas.

Senast är ett spännande exempel. Jag berättar att jag är lite yr och lite nervös, att det dock gick jättebra sist jag var där. Hon säger att hon minsann inte tänker sticka förrän hon vet att hon hittat något bra och klämmer på lite olika ställen ... och sticker. Det gör inte ont.
Men det händer inget.
Efter en minut eller så frågar jag henne hur det går. Då gräver hon fortfarande i min arm och när hon efter ytterligare ett par sekunder drar ut nålen är det inte ens en blodsdroppe. Jag sticker inte förrän jag hittat något. Nej, eller hur?
Jag ville inte bli så här sprut-rädd.

in high speed

Den senaste veckan har jag drömt helt vansinniga drömmar. Visst är det märkligt hur något eller någon kan ge så stora ringar på vattnet att de efter bara några minuters möte kan göra en helt vimsig i huvudet? Jag har inte bara drömt mycket, jag har inte heller varit utvilad när jag vaknat. Men det är jag idag, tror jag. Skam annars.
När de senaste nätterna resulterat i att jag vaknat skräckslagen flera gånger varje natt och sömnen varit knapp så har jag i natt istället sovit, visserligen med lika starka minnesbilder, fullständigt utslaget till klockan 11.53. Trots alarm och allt.

Ja. Jag kan ju inte ha alla hästar hemma för tillfället. Så här länge sover jag ju inte ens när jag är sjuk.

Salty lips tellin lies

Idag när jag läste Kjöllers http://www.dn.se/ledare/signerat/julian-assange-falskskyltad-apostel så förstod jag, tror jag, den där drivmotorn bakom Wikileaks. Det handlar ju om att hålla käften.
Det handlar om att sluta konversera och kommunicera. Om du inte kan säga det till hela klassen så kan du hålla det för dig själv.
Och allt som du säger kan, och ska, användas emot dig.

Tänk vad det kan ställa till? Inte sant? Killen riskerar dödsdom i USA.
För vad? Det måste man fråga sig. Är det för att han inte klarar av vita lögner? För att han har saknat en bundförvant? För att han läst Emanuel Kant? Jag kan till fullo dela insikten om att det bildas maktgrupper när vissa människor bildar nätverk och delar kunskap med varandra. Det stänger ute folk. Så visst vore det fint om vi delade allt med hela klassen. Åtminstånde det som rör klasskamraterna, kan man tycka.

Och sen då?
Det verkar ju inte handla om något mellanmänskligt utan om stora maktapparater. Jag blir så kluven. Han lyckas sannerligen ställa till det i huvudet på mig, så jag förstår verkligen att folk är rädda för honom. Han litar ju inte på någon.
Det är slår ner som en blixt. Jag sa redan från början att det vore tragik om världen rämnade för att vi insåg att vi är männskliga. Kanske är det så det kommer att bli på riktigt? Men mänskligt är det att lita på någon ibland. Att vårda förtroenden. Att ha omsorg om den som talar och inte alltid berätta vidare. Det kan vi inte glömma bort.
Det är jättelätt att säga att vi skvallrar av naturen. Men helt sant är det inte.
Som med det mesta mänskliga.

For what it's worth

Ja. Jag tänkte på det där med konstverk i förmiddags. På en toalett intill universitetsbiblioteket så fick jag känslan av att befinna mig i ett mycket märkligt sammanhang. Jag borde kanske inte reagera så starkt men: doften är nästan som i en ladugård. På den smutsiga vasken ligger ett brutet och tomt ark Dagen-efter-piller tillsammans med ett halvtomt paket näsdukar. Det står platsglas bredvid. Det är fortfarande vatten i glasen. På golvet intill väggen ligger pappkartongen med ytterligare ett glas. Som slängt eller tappat i hast ligger bipacksedeln på golvet. Jag funderar på det här en stund.
Om det är en instalation - vad vill man uppnå mer än sända paniksignaler?
Jag tvättar händerna.
Vänder mig om för att ta min väska och hittar ett par lovvikavantar på golvet bredvid dörren. De ligger prydligt bredvid varandra. De bär inte alls på paniken som resten av rummet. Men de gör att paniken växer. Hon har glömt dem.
Jag hoppas nästan att det var en instalation. Eller åtminstånde att hon inte har panik, ensam.
Jag tänker på att det är måndag. Och hoppas att hon inte behöver ha panik.

Brukar alltid

Det löser sig - alltid. Jag har funderat hela helgen på vad som egentligen händer idag? Har jag planer? Vad är de? I kalendern stod bara materialitets-seminariet ... Men så ringde telefonen och jag fick rusa till Sofia. Jag har nog aldrig varit Där där. Jag åker 2:an väldigt sällan men det gick bra. Och jag fick vara med och påverka datum, vilket kändes väldigt bra!

Vi har diskuterat mediers materialitet idag. Det slår mig oftare och oftare att jag är en av de där som ryckts med - jag kan inte påstå mig vara nördig och speciellt kunnig men jag brukar ju deffinitivt massor av deltagande medier. Och jag diskuterar dem och dess förutsättningar relativt ofta på olika sätt.. Om det är kommunikation, tydlighet, pedagogik, didaktik, politik eller ja, annat? Det tror jag väl. Men för mig är det deffinitivt något socialt och något materiellt. Inte med alla.
Men med några är det mer umgänge. Mer relation.
Deffinitivt.

In the ring

Vilken härlig dag.
Fick sova ut. Fick sms av Jon om teater. Fick med mig sällskap. Fick sol som värmde ansiktet under promenaden in mot stan. Fick en underbar föreställning och mer trevligt sällskap. Fick fika med Johanna. Fick en lång och vacker promenad hem. Fick en fantastisk middag och bra underhållning på Tvn. Fick ett jätteroligt samtal från Evelina. Fick tag i Charlotta och fick skratta till Hipphipp en stund.

Djungelboken var bra! Bättre än sist tror jag. Jag ska leta upp och se om jag hittar något gammalt recenserat.. Men än mer politisk och än tydligare förebilder. Bra. Mycket bra.

I Will take care of you

Än i år har jag inte ätit någon semla. Idag är jag sjuukt sugen. Jag har inte alls lust att köpa. Dels för att jag då får två, och det känns onödigt, dels för att de är hiskeligt dyra. Baka hade jag kunnat. Det hade kanske varit bra rent av ... I natt försökte jag bringa ordning i ett dödsbo på Östermalm. Det var hjärtskärande i vanlig ordning. Och en väldigt stark dröm, som om den gick att ta på på riktigt. Den frusterstionen och min allmänt trötta och småarga relation till mina grannar skulle kunna ta sig i form av ett bak. Men jag vet att vi ska ha ett möte ikväll om köket. Om hur otrevligt där är. Om hur det inte frostas av frysar (förutom vår). Och det känns som om ett bak kan uppfattas på olika sätt. Antingen rent "suck-up" - Hej, jag förstår inte vi har det ju jättegint här. Eller direkt förolämpande "Jag är trevlig ni är dumma.." Kan hända att det anses genuint trevligt. Men skulle det i ärlighetens namn vara det?
Är visserligen, efter den färgstarka dröm jag haft, nästan lika sugen på att springa en mil och leva på blomkål ... Vilket vore det bästa? Och med vilka premisser vinner en sådan argumentation?

The houses rush on by

Från att ha blivit väckt av en tidningsreporter, den där sovmorgonen, till att sitta och ömsom fnittra ömsom gråta hysteriskt i vår halva soffa så har detta varit en bra dag! Jag klädde mig släppte ut håret och insåg att jag omöjligen kunde ha min mockajacka - det var så mycket snö här på förmiddagen (!) att jag var helt genomblöt och vit efter snabbpromenaden till SU. Bra lunch med en av de där Johanarna som jag tycker mest om. Armémuseet med Eva en bra stund som senare predikade för mig att jag måste börja fakturera. Långfikade i flera timmar. Fick skjuts hem efter promenad och har lagat underbar middag. La mig i soffan framför På spåret och fick en bra skörd poäng. Vad var det med dem ikväll? Kristiansstad var ju en solklar 10a - men även andra saker .. Seattle, Washington .. Ja. Slog över till trean och såg den här filmen: http://en.m.wikipedia.org/wiki/The_Family_Stone Jag lovar. Även om alla tablåer menar att de visat Goldeneye. Jag såg denna och jag tyckte den var väldigt bra! Helt enkelt.
Mina grannar är inte vana vid att jag hänger i köket.
Jag gör inte det lika mycket nu som när grabbarna bodde kvar. Men ikväll har jag ju visat att jag lever i alla fall..

When they do I'll be right beside You

Ikväll betalade jag min medlemsavgift. Ikväll var jag på ett miniårsmöte och ett kaotiskt konstituerande. Ikväll har jag tagit ett tufft beslut och lutat mig tillbaka på regelverket. Ikväll blev jag vice ordförande för Stockholms studentteater. Jag är övertygad om att jag och Anna kommer att ha ett bra år. Att vi kommer att ha roligt och lära känna varandra väl. Hela styrelsen är bara 7 personer. Jag räknar med att behöva vara tuff, barsk och väldigt tydlig. Jag kommer omges av konstnärer och lägga den delen av mig på hyllan för att fylla efterfrågan. Det kommer bli roligt! Och ännu ett sammanhang för mitt nu klassiska citat: Kreativa får vi vara någonannan gång.

One night in november

Nyss kollade jag av Facebook och då gick tankarna så här:
Min moster tycks fylla år idag. Nej. Men det gör hon ju inte. Fast alla gratulerar henne - undrar om det hänt något? Undrar om det har med jobbet att göra? Nej. Men det verkar vara just födelsedagsgratulationer.. Vad konstigt. Hon fyller ju inte år nu i november. Nej. Jag vet ju att hon fyller år i februari. Det vet jag.
Attans.

I see neon lights

Jag är medveten om hur gnälligt det lät innan. Utan att förminska de känslorna så vill jag ändå väga upp med något helt fantastiskt! Igår så pratade Lars om ANT. Jag blev helt varm i hela kroppen och kände mig som nyförälskad i denna makalösa metod/teori. Verkligen. Jag kände mig fantastisk - smart och relevant. Inne på rätt spår. Det finns ju få saker som skänker mer tillfredställelse. Det är som att lyckas med perfekta kanelbullar eller hjälpa någon att lära sig cykla. Magiskt helt enkelt.
I kväll så fick jag ett mejl med boken i pdf.
Det var jakten på den boken som gjorde att jag ville kasta ut biblioteksdatorn.
Nu är den min! Och jag är lycklig.

One way or another

Vad fruktansvärt trött jag blir av att vara arg och nervös! Skräpdag. Jag är helt utmattad. Och har varit riktigt lättirriterad hela dagen - biblioteket kan tacka panoptikon för att jag inte välte pc:n i golvet. Min lärare skulle vilja att jag identifierade detta, blev medveten och kunde ta kontroll. Så - Vad det beror på?
~ jag känner mig kass.
~ jag är rädd att det ska hända dramatiska vändningar mot min vilja.
~ jag är orolig för vad som sker.
~ jag har varit osäker på min plats.
~ jag förstår inte.
~ jag känner mig otillräcklig, vill vara på flera ställen samtidigt.
~ jag vet inte om detta är något jag borde berätta eller ej?
~ jag blir väldigt självupptagen.

Jag gör som jag ska och övar på Mindfullnes.
Men att nästan alla delar av komplexiteten tycks fyllas av någon av de där komponenterna gör det ju inte lätt. Jag brukar kunna cirkulera mellan mina olika livskomponenter: jobbet, rent socialt och familjärt, skolan. Nu så att - just nu är det väl så helt enkelt att de nästan alla har samma effekt. Trött.

vandra den väg du befalt

Sitter på en kyrkbänk i min församlingskyrka. Jag måste ju erkänna att en del av mig funderar på varför jag är här. De har tagit min väska av säkerhetsskäl och det är många poliser här. Vi väntar. Vi väntar på Eva Brunne. Jag vill nästan inte säga att vi väntar på Jimmy Åkesson, men det gör vi också. Mest väntar jag på att Brunne ska säga något klokt. Något som får mig att le och känna mig stolt. Det kommer hon säkert att göra. Jag är inte bekymrad över det.
Men vad kommer han att säga? Varför vill han vara här? Varför vill jag ens vara här? Det gör mig lite bekymrad.
Att vi har så olika värden som vi vill bevara och konservera.

Kommer jag att bli arg? Eller ledsen? Eller kommer det att vara absurt?

will I be pretty, will I be rich

Jag och mitt hår har som en egen kärleksrelation. Undrar om det stöter bort män? Det finns ju en mängd olika teorier om den betraktande blicken. Tiina Rosenberg är det väl som driver hur vi kvinnor ser på varandra och oss själva genom en manlig blick. Och att vi dömer varandra efter vad som är attraktivt i en manlig blick. Allt enligt den kära hetrosexuella matrisen. Om det stämmer fullt ut, och vi verkligen vet vad som är attraktivt så torde det ju knappats stöta bort. Inte dagar som idag. God dammit.
Men den andra sidan av myntet måste ju vara att man blir så betagen av sitt svall att det står i vägen. Eller att det får så tragiska konsekvenser som att jag idag flyttade min simtur till i morgonbitti och istället tänker ta en lång promenad efter audition. Vill inte fördärva uppenbarelsen - men ju oftare jag gör det här desto mer förfaller ju resten av mig. Och om syresättningen av kroppen blir sämre - det blir den ju om kondisen sjunker - då borde det även skada mitt hår.

I´m troubled

and all your love is revenge

I går var en ganska omtumlande dag. Vi hade lektioner mellan 9. och 16. högt tryck på grupp-processer. Vi skulle ju själva bilda en grupp.Så det var ju bara att slänga sig in. Helt slut i huvudet vandrade jag från Konradsberg till GIH.
Därefter har jag tagit igen två veckors Våra bästa år. Ah. Tackolov.

I förmiddes såg jag därför Hope besöka Willow. (Bakgrund; Willow var ett fnask som började dejta Shawn, Hopes son, och senare: försökte bränna ner hans lägenhet, ljög i rätten om hans dotter, följde honom halv vägs till Australien med hans - just nu - ärkefiende Philip och är allmänt oförkämd. Nu är Willow gravid och Shawn på en öde-ö ( men officiellt befaras han vara död) Hope vill därför betala Willows mödravård. Willow har blivit av med jobbet som Shawn fixade åt henne eftersom hon ställde till det så för honom när de gjorde slut, alltså inte fnaskandet utan ett servitrisjobb, och hon bor därför åter igen på the Y) Willows rum hade inga lakan, inga gardiner eller några egentliga tillhörigheter alls egentligen.. Där emot så hängde det väldigt många (6st?) tavlor från Ikea på väggarna. Detta fick mej att fundera.
Det finns en reklamfilm från Ikea där det "dansar" omkring en massa Ikea-arbetare i sina tjänstekläder. Det är snö och de gör någon dans. Förstå gången jag såg den så tänkte jag på Lady Gaga. Det är väldigt kontrollerade rörelser.

Jag kan inte låta bli att tänka på att det fanns republikaner som skrämde väljare i USA med att demokraterna ville bli som socialistlandet Sverige. Spelar reklamen på detta med mening? Det är ju lite latcho. Men snacka om sågning att Ikea tavlorna används i ett helt opersonligt hem. Sant, visst. McDonaldsiseringen skulle lika gärna kunna kallas Ikeaiseringen. Kan liksom inte låta bli att fundera på om det är mer än bara något opersonligt? Om det är ett sätt att visa att Willow är billig. Eller att Ikea är billigt.
Som om vi inte vet det?
♥ Billy m. vänner

change of time, only a change of time

#svaramedbaraettord

Var är din mobiltelefon? Här.
Var är din andra hälft? Okänd
Ditt hår? Flätat
Din mamma? Jobbar
Din pappa? Facebookar
Det bästa du vet? Närhet
Din dröm i natt? Glömd
Din dröm/ditt mål? Stort
Rummet du är i? Allrummet
Din hobby? Fika
Din skräck? Falla
Var vill du vara om sex år? Balkongen
Var var du igår kväll? Hemma.
Vad är du inte? Enkel.
En sak du önskar dig? Lägenhet.
Var du växte upp? Hörby.
Det senaste du gjorde? Dansmoves
Dina kläder? Av.
Din tv? Utlånad.
Ditt/dina husdjur? Utlånat.
Din dator? Sprucken.
Ditt humör? Snarstucken.
Saknar någon? Ja.
Din bil? Icke-existernade.
Något du inte har på dig? Strumpor.
Favoritaffär? Ikea.
Din sommar? Varm.
Älskar någon? Mycket.
Favoritfärg? Svart.
När skrattade du senast? Nyligen.
När grät du senast? Igår.

Let me stay forever young

Det är underligt vad en dag av ledigt kan ge crappy kak-karaktär. Jag har bakat och ätit i kväll. Bakade visserligen utan socker och med .5 g fettig yogurt ... Men det är inte okej. Strödde över några blåbär. Antioxidanter, ohyeah! Men - nej.

Där är en ny kille i köket ikväll, lagar kyckling. Söt. Och en annan kille som spelar väldigt hög musik. Så hög att jag tror att min säng flyttar lite på sig av ljudvågorna. Dessutom klipper han naglarna - i köket. Inte lika söt.
Jag trodde att jag skulle somna klockan sex. Nu har jag varit vaken flera timmar till. För det är någon som spelar väldigt hög musik.
Jag är trött.

I can call you Betty

Jag vet att vi alla varit där. Åtminstånde intalar jag mig att det inte är bara jag. Att vi alla någon gång tänker det där som vi inte vill. I kväll tillexempel så blev jag extra uppmärksam på mitt minspråk, mitt kroppsspråk och jag kände mig obekväm med mig själv. I köket kryllade det av folk. Jag är den där konstiga som diskar samtidigt som alla andra dricker öl och bakar pizza. En av de andra lyfter den enda (!) bra kniven vi äger och börjar slå upp en burk tonfisk med den. Jag säger: Oh! You know, we do have a canopener .. I used it, oh I will find it - Here! Use this.
Ärligt nu. Hade det inte varit vår bästa kniv hade jag kanske inte sagt något. Det är ju lite nedlåtande. Jag menar ju: oh, pucko. Det finns andra verktyg. Hört talas om en konservöppnare?
När jag dessutom fick visa denna vuxna man hur man använde den så kände jag riktigt hur ansträngt mitt leende var. Vill inte, vill inte, vill inte
Så. Jag gissar att när jag några minuter senare fick en mycket bekymrad min och ett hjärtligt tips - You know, You could do that in the microwawe.. It's really easy, just put it in. And it's preperad even when You buy it - ja, då förtjänade jag det.
Sen försökte jag iofs förklara att jag gillar kastrullpopp. Att det är godare, billigare .. Att det är roligt, inte jobbigt .. Men det är väl för osannolikt.