Ligger och filosoferar över livet med morgonpasset, Malin och Lovisa är i kyrkbänken och funderar över livet. Jag vet inte vad jag tycker om det här nya upplägget de har på morgonpasset, vad beror det på liksom? Orkar de inte kliva upp så de måste spela in i förväg? Det har länge varit en av mina ljuspunkter när Klara har hälsat på. Klara och Malin har ju så bra ljud. Man vill bara bli bästis med dem direkt. Så ja, nu tänker jag lite fult.. Men jag tror att Malin och Lovisa vill leka lite Mia och Klara. Och de gör det bra.
Lyssnat på den här låten? Stockholmssången.
Jag träffade Isabelliish igår ett par timmar på Chutney. Det var härligt. Vi har nog verkligen inte sets mer än en gång, på en buss mellan Lund och Hörby, sen vi slutade nian. Läskigt egentligen. Vi gillade ju verkligen varandra och hela vår klass. Förra veckan när jag pratade med Liza så hade jag typ koll på hela klassen från gymnasiet, men det var lite små frågetecken som vi rätade ut lite halvt ihop. Och igår när vi satt och funderade så hade vi nästan ingen koll alls. Ingen av oss gick vidare till Berga, men kan det bara bero på det? Nian som var bland de bästa åren nånsin liksom? vad hände sen?
Hur som helst, att jag bott in mej i Stockholm är för mej lite självklart.. Och jag trivs ju som fisken i vattnet -det viste jag iofs innan, och har jag bara bestämt mej för nått så blir det oftast så. Mentalt. Envishetens lycka och delirium. Hon trivs också väldigt bra. Skillnaden är väl att hon var lite förvånad.. Och det kom jag att tänka på nu när Stockholmsången spelades på radio. Och så undrar jag vem som kommer tycka bäst om den här låten. vem den attraherar?
"Vi grät när jag tog tåget upp till Stockholm
Vi måste ses nån gång per år, min vän jag måste veta hur du mår
Du sa: ”vi måste överleva Stockholm”
Du sa: ”jag vet du måste fly, men du kommer aldrig få nån ny
För vem fan kan få en riktig vän i Stockholm
Vem orkar va’ på Stureplan och kamma håret hela dan
Ibland är det nog svårt att bo i Stockholm
Ibland jag tänker på det så, att jag vill få dagarna att gå"
Jag tänker lite som så att om man aldrig har varit här, så skulle man kunna lyssna på denna och få sina stackars fördomar bekräftade, kanske bädda in sitt royalisthat, sin brat-rädsla och bakvända elitism och använda den till att bekräfta sig. Samtidigt tror jag inte det är den största gruppen. Jag skulle kunna tänka mej att det är stockholmarna själva som kommer attraheras mest.. På ett ironiskt-indie vis.
Vilket är värst?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar