Ingen mollbergare från tredje våningen, men det kändes nästan så i kroppen igår när jag strax innan tio staplade hem och i säng. På många sätt så var det en annorlunda dag på jobbet. Jag var inte riktigt mitt kvittrande men det är svårt att låta bli- Sen efter att mina sista hjärtan haft sitt prov så gick jag bort till en av fritidsavdelningarna och blev påhoppad av en hög treor. Haaaaannah!! Det var roligt, men jag tror jag ska ta och plugga in lite ettor och tvåor.. Slutade vid fem och under slutet av dagen hade fått en biljett till en föreläsning inne på ABF med Gunnar Höistad till klockan sex.. Så det var mest till att slänga sig på bussen. Föreläsningen hette Att upptäcka och stoppa MOBBNING och han gav väldigt konkreta verktyg och redskap för detta. Det är en klok man, med väldigt stort hjärta.
Det handlade främst om de tysta kränkningarna, avvisningarna.. Blickarna som säger: "Du är inte människa". Och han pratade om oss som delar av flocken, alla i behov av en spegel, och får man inte den spegeln i en annan människa så slutar man tro att man är en.
Det handlade mycket om förväntningar och löften, hur viktigt det är att vara tydliga med löftet om att alltid bry sig. Och att alla vi surkärringar där ute skulle sträcka lite extra på oss- ja jag säger vi, för jag är en i allra högsta grad.
Barn som slutat fråga har tappat tilliten, och då slog det mej varför jag älskar dem så mycket.. Var energin kommer ifrån. Det är så häftigt att gå till jobbet och mötas av de här stora ögonen som fortfarande vill så mycket. som fortfarande förväntar sig att det kommer bli bra, någon annan bryr sig och allt kommer att bli bra. Vi måste ge dem tillit även om de inte har den till sig själva.
Jag har över 200 speglar som berättar för mej att allt kommer att bli bra. Kan man bli annat än lycklig då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar