måndag 19 oktober 2009

Felslut, felkoppling

Det senaste dygnet har jag blivit arg iallafall fyra gånger. Och det är möjligt att jag inte blir arg så ofta. Så det klart att det kan verka skrämmande. Konstigt och lite underligt rent ut av.
Det kan ha med att göra att jag har ont i hela kroppen från midjan och uppåt (sen i morse)- eller så är det bara så att sånna typiska saker som gör mej arg har inträffat.
Det kan vara bokningar som går upp i rök.
Det kan vara nonchalans.
Det kan vara dumhet.
Det kan vara när jag spillt tid på något som sen inte värderas alls.

Således kan man läsa ut en tradig person av mej? Är det så? Jävligt tråkig attityd liksom.
Måste man välja undrar jag nu. Kan det inte vara bra att man har vissa dagar när man verkligen blir riktigt lack, och sen lite mer tålmodig andra dagar? Eller är det just att man är medveten om att det är så som är provocerande? Medvetenhet borde ju ge att man anstränger sig lite mer. och likförbaskat så finns det dagar man inte orkar anstränga sig mer.

Och de flesta vill nog inte anstränga sig alls. "Man ska inte behöva det". Man ska väl bara vara tålmodig och lyckligt glad varje dag -iallafall. - eller?
För den dagen man inte orkar, då är man ju jävligt tradig.
Tänk om den dagen var varje dag? Skulle man då bara var en jävligt tradig människa? Eller skulle folk "lära sig att leva med det".

Inget jag tänker utforska, bara en reflektion.

Förutom det där som gjort mej arg får jag säg att jag haft en skitbra dag. Och en grym helg!
På det bra-grymma-viset. Inte Tengil-grymma.. Vilket osökt för mej in på Landsdagarna som tydligen vill likna sig (SD) vid Bröderna Lejonhjärta.
Detta skulle kunna kvala in på min "Saker som gjort mej arg"-lista.. Förra veckan var Åkesson i radio, hos Nordegren i P1 och som svar på "Har ni någon kulturpolitik, månne?" Så svarade han typ att "Ja, det svenska kulturarvet är väldigt viktigt för oss".
Sen så blir det helg och Sverigedemokraterna har kongress.. Där man bestämmer sig för att likna sig vid Bröderna Lejonhjärta. HUR TÄNKTE NI NU!?
1. Missbruka inte det svenska kulturarvet, snälla.
2. Astrid Lindgren är inte allmän egendom bara för att hon är död. Låt henne vara!
3. Vem fan vill bli jämförd med den sagan? Vad i den är det som gör att man känner att: Ja! Nu visar vi att vi är goda och vänliga. Öppna och toleranta. Att vi vill det här landets bästa- Att vi värnar om ekonomi och kultur, skola och omsorg.. och sen målar upp vaddå? Världen som Tengils armé och Sverige som stackars lilla Törnrosdalen som måste befrias?
Jag älskar Bröderna Lejonhjärta, kan den nästan utantill. Och ingenstans, INGENSTANS, förstår jag bilden.
Ni som förstår , ni behöver inte hålla med- bara vara mer pålästa än jag, kan väl förklara det för mej?

Vilka vägar jag än vandrar i mitt huvud för att förstå så gör jag det inte. Det blir felslut. Och inte brukar jag vara glad för Aftonbladet- Men där fick jag iallafall idag ett tecken på att det inte bara är jag som finner felslut i liknelsen: Man har ägnat en hel helg åt att försöka framställa det som att de har olika intressen. Det har de inte. De har ett intresse, och det är göra skillnad på människor, skapa ett vi-och-dom-tänkande, misstänkliggöra de som är "dom", och på det sättet lägga grund för en politik där "dom" ska börja skickas ut eller avvisas, sade Reinfeldt vid en informell pressträff på Göteborgs universitet

Kanske ä det dags att på allvar visa att de Mänskliga rättigheterna inte är självklara, de är något vi valt. Och något som Sverigedemokraterna i mångt och mycket väljer bort.

1 kommentar:

sMARTAss sa...

Det finns vrede som är sjukt konstruktiv ju. Och så finns det sådan som inte är det (du kanske har läst om akrylmix-ilskan på min blogg?). Jag tycker att man gott får vara förbannad på SD. Och även på befintlig svensk flyktingpolitik.